Predikan 25 söndagen under året 2019
Am 8:4-7; Ps 113: 1-2, 4-8; 1 Tim 2:1-8; Luk 16: 1-13 (10-13)
I dag när vi firar Herrens mysterium, den barmhärtiga kärlekens mysterium, påminns vi på ett mycket tydligt sätt om att vi är beroende av Gud för att hitta rätt på vägen till Honom som vi tillber som vår Herre och Gud.
Vi måste helt enkelt alltid vara öppna för Guds undervisning och hjälp till oss i vår mänskliga nöd. Profeten Amos varnar Guds folk för att "trampa på de fattiga” och dra nytta av dem för egen del. Han varnar för festandet av fel skäl och för missbruk av olika slag.
Vi förstår det ju så att Herrens mysterier är så stora och underbara och att det är av nåd och inte på grund av förtjänster som vi får kalla Gud vår Fader och be tillsammans med Sonen.
Vi behöver varningarna, vi behöver alltid undervisas eftersom vi av egen kraft ingenting förmår när det gäller det eviga tingen. Om vi inte förstår människans höga ställning och missbrukar vår fria vilja, ”skulle då inte jorden skälva och alla som bor på den få sorg”, utropar profeten?
Skriften antyder redan här hos profeten Amos det som måste ske genom Messias, den utlovade frälsaren: ”Den dagen, säger Herren Gud, låter jag solen gå ner vid middagstiden och lägger solen mörk på ljusa dagen”.
Vi kristna förstår att det är Jesu försoningsoffer på korset som här antyds. Ett mörker sänkte sig över hela jorden när Jesus led och dog för våra synders skull.
Vi är fria människor. Friheten har vi som en gåva av Gud. Men hur lätt är det inte att missbruka gåvan? Är inte hela jorden full av synder och orättfärdighet? Varför uppskattar inte fria människor mer den som gett oss den frihet som ger oss människans värdighet? Det är det andra mysteriet, det svarta mysteriet, den andliga sorgens mysterium.
Jesus undervisar med kraft och auktoritet: ”Ingen tjänare kan tjäna två herrar. Antingen kommer han att hata den ene och älska den andre eller hålla fast vid den ene och inte bry sig om den andre”.
Människan måste göra sitt val! Antingen Gud eller Mammon. Antingen kärleken till Gud eller kärleken till rikedomen och den falska självständigheten utan Gud.
Vi har ett val, men egentligen inte rätt att välja. Jesus säger ni kan inte tjäna två Herrar. Vi vet att vi kan det men han menar att om vi ska höra till Honom som hans älskade barn, kan vi det inte. Det måste i praktiken vara omöjligt för oss om vi betänker vår privilegierade situation som Guds utvalda.
Det är alltså moraliskt omöjligt för oss att tjäna någon annan än Gud, men det är på grund av svagheterna i vårt samvete som det ändå är möjligt, när som helst och var som helst.
Eftersom det är en moralisk kamp vi har att utkämpa uppmanar Paulus i sin undervisning till ”bön och åkallan, till förbön och tacksägelse för alla människor”. Lev ett verkligt kristet liv, manar han. Han anvisar till och med detaljer som många i vår tid inte ens försöker förhålla sig till på rätt sätt. Männen måste ”be med renade, lyfta händer, utan vrede och utan förbehåll”, säger han. Likaså skall kvinnornas prydnad vara ett anständigt, och blygsamt och återhållsamt uppträdande”.
Så enkelt och fint för de allra flesta eftersom den naturliga blygsamheten kommer från Gud. Men hur lätt är det inte ändå att falla för trycket från de andra som vill skryta med sina kroppar och dra blickarna till sig vart de än går. Nej, att behaga Gud är inte svårt eller omodernt, det är tvärtom befriande och ger lycka och tillfredsställelse med allt i livet.
Vi behöver alltså alltid påminnas om vår mänskliga värdighet eftersom vi får delta i Kristi tacksägelseoffer till Fadern. Vi vill leva ett äkta kristet liv, inte för att få förtjänster för egen del, utan för att ge äran åt Gud som ger oss allt; med Hans hjälp vill vi vara ”trogna i smått så att vi får vara det också i stort”, som Jesus säger i sin liknelse och undervisning. När vi troget följer alla hans anvisningar får vi också en lön i himlen. Genom våra goda gärningar får vi heder och förtjänst. Låt oss tacka Gud för att han vill undervisa oss och ge oss anvisningar för det goda livet. Amen.
diakon Göran Fäldt
