Predikan 23 söndagen under året 2023

Hes 33: 7-9; Ps 95; Rom 13: 8-10; Matt 18: 15-20

Kära medkristna, Man kan inte jämföra vår tid med äldre tider och tro att det var lättare då att leva det kristna livet. Det finns alltid de utmaningar som fick S:t Paulus att utropa, ”anpassa er inte till denna världen”. Men några jämförelser kan vara på sin plats: före radio, teve, mobil och internet, hade Kyrkan nästan all kommunikation. Klockringningarna, predikstolarna, böckerna.

All kyrklig information är nu utkonkurrerad genom media. Det betyder att om vi håller oss till helgonen och de andliga tidskrifterna från den gamla tiden så är vi lätt offer för påverkan och av vad vi tror är ”allmänna uppfattningen”.

Får vi genom Augustinus, Dominikus, Franciskus, Teresa, Birgitta, John Henry Newman och de andra hjälp att förstå vår kristna inställning till surrogatmödraskap, könsbyte, dödshjälp, eller barnuppfostran? Säger Lilla Thérèse något om pappan och mamman som jämlika i bindningen till de nyfödda? När moderna föräldrar under inflytande av opinionen deklarerar att deras barn själva redan från början ska få avgöra om de är pojke eller flicka, vad säger då kyrkolärare som Thomas av Aquino? Ingenting! Vart ska då de troende vända sig?

”Samhället” är den ojämförligt största aktören för att forma vår livsstil. Idrotten och kulturen formar våra åsikter mer än den katolska bönboken. Kyrkan måste därför tala klarspråk till de troende så att de inte förlorar sin moraliska grund i tron på sanningen som förkunnas i Kyrkans lära. Men hur många lyssnar, hur många tar tillfället att läsa påvarnas och biskoparnas undervisning i den kristna moralen? Allt detta är viktigt och avgörande för vår slutliga frälsning. Bara sanningen kan göra oss fria.

Kan Kyrkan gå ut på stan, till Sergels torg eller Rådhusparken, till Skandinavium eller Friends Arena och tala till folket? Naturligtvis inte. Om vi sa sanningen där, vad skulle hända sedan? Vart skulle människorna gå? Vem har det eviga ordet som befriar?

Nej, det är i Kyrkan allt måste sägas så att de troende som tar emot såningsmannens frön lär sig att leva av dem och dö med dem så att de bär ny frukt. Till slut hänger det på biskoparna och påven.

Det är så den kristna religionen överlevt alla ismer och heresier och alla illusioner som blivit lag och tradition i samhället. Bara man och kvinna kan ingå äktenskap, bara det naturliga sättet att få barn är rätt och bara en Gud är Gud, den som uppenbarats i Jesus Kristus född av Jungfrun Maria.

Om Kyrkan lever kvar som om det var 1800-tal eller katolsk medeltid då har hon inte förstått konkurrensen från det omgivande samhällets olika frihetsbudskap. Om Kyrkan försöker dra till sig människor för att ge dem det glada budskapet genom att inkludera alla kommer Kyrkan att exkludera mångdubbelt fler. Hon kan inte evangelisera världen med en uttunnad soppa och inte ge kraft genom genmodifierade trossatser. Hon kan tro det men hon begår allvarliga misstag. Människor är inte intresserade av en osaltad soppa.

Kyrkan måste lära de troende att själva tänka med hjärtat så att de kan vara sanna vittnen i världen. Vårt ja ska vara ja och vårt nej ett nej. Vi kan inte vackla på båda benen eller tala med dubbla tungor. Tiden har kommit då vi verkligen är beroende av Gud. Vi måste be Honom nu idag och ikväll och i alla dagar att han ser till oss i vår stora nöd. Ber vi om det, får vi hjälpen. ”Allt vad två eller tre av er kommer överens om att be om här på jorden, det skall de få av min himmelske fader” (Matt 18:19).

Herren kommer tillbaka. Då ska vi möta Honom. Kom, Herre Jesus kom! Du har det eviga livets ord. Du är Uppståndelsen och Livet. Kom Herre, Jesus kom! Amen.

diakon Göran Fäldt