Predikan 23 söndagen under året 2021

Jes 35: 4-7a: Ps 146: 7-10; Jak 2: 1-5; Mark 7: 31-37

Kära bröder och systrar, kära unga och kära barn!

Det känns som om vi alla har kommit hem efter en lång resa. I stället för att samlas i tält och vara kringvandrande i ett nytt land har vi nu ett fast hem, en borg till vårt försvar, men också rum för andra.

Vi är tacksamma för allt Gud gett oss under den långa väntetiden och ser tillbaka på den tiden som en tid då Guds närvaro och löften var särskilt levande eftersom vi alltid lever i tron på Gud.  

Ändå kommer vi ihåg att allt som ser tryggt och pålitligt ut kommer att tas ifrån oss en dag eftersom vårt sanna hem och vårt verkliga mål är himlen. Det himmelska Jerusalem är lika säkert vår framtid i evigheten som att Nässjö är vår plats på jorden nu.

Kyrkan i Nässjö kommer att växa och utvecklas genom bön och trohet mot Guds sanningar som traditionen och den Heliga Skrift pekar ut för oss. Det är en byggnad av trä och sten som reser sig mitt i det småländska samhället och det kommer att skrivas om det och berättas om det som det Nya Tabernaklet som snart ska få ett katolskt namn.

Men det som är viktigare är vittnesbördet från oss alla om den Uppståndne Kristus som är vår verklige ledare och lärare. Med Honom ska vi bli profeter, vi ska vittna om Sanningen, den som står högre än allt annat eftersom det är Sanningen som ska göra oss fria och ta bort ur vårt hjärta allt som kan skada oss: egenkärleken, orättvisan, okänsligheten för andras lidanden.

Jakob aposteln säger i dag om tanken på gäster och främlingar: ”Bröder, gör inte skillnad på människor, säg inte åt den ene, ”Ställ dig där borta eftersom du har smutsiga kläder, och till den med fina kläder, ”Varsågod, sitt här på den bästa platsen”.  Jakob får oss att tänka efter: ”Är vi inte alla fattiga i världens ögon men ändå har Gud utvalt oss till sitt eget folk som skall förhärligas genom Herren Jesus Kristus.

Det är en mycket viktig del av vår tro som kristna att visa att alla människor är skapade lika Gud och efter Hans bild. Vi är lika Gud men vi vet inte ännu hur vi skall bli. Allt kommer att bero på hur vi tar emot Guds oändliga kärlek och lever med den. Vi kan inte förakta någon och vi kan inte upphöja oss själv utan skall vara varandras tjänare och verkliga bröder och systrar i Faderns stora familj.

Gud gör verkligen under. Vi ser det inte men under sker och visar att Gud alltid är med oss och låter oss leva inför Hans ansikte som vi inte kan se men som finns som en spegel i vårt hjärta. Gud säger till oss, Effata! Öppna dig! Att han då ger oss sin nåd kommer att visa sig i våra dagliga handlingar. Vi kommer att säga om Honom, så som vi hörde det sägas i evangeliet, ”Allt han har gjort är bra. De döva får Han att höra och de stumma att tala” (Mark 7: 37). Amen.

                                                                                                          diakon Göran Fäldt