Predikan 23 söndagen under året 2017
Hes 33:7-9; Rom 13:8-10; Matt 18:15-20
”Människa” har Gud sagt till Hesekiel, ”Jag gör dig till en väktare för israeliterna. När du hör ett ord från mig skall du framföra min varning” (Hes 33:7).
Det tragiska med Pride är inte att vi kristna utsätts för kritik eller att man tycker att vi som kristna i kärlekens namn borde ansluta oss till denna rörelse. Själva saken i sig är en tragedi. Det tragiska är att den bisexuella kultur man vill sprida som en offentlig samlevnadsform i grunden gör människor illa och olyckliga. Det kan bara leda till kaos och förvirring om man vill förneka sin egen verklighet som man och kvinna som varandras fysiska, psykologiska och sexuella komplement.
Vad gayrörelsen och den lesbiska rörelsen gör tillsammans är att ställa krav på en mänsklig samlevnad mellan personer av samma kön som alltså helt utesluter det motsatta könet och sluter sig inom sig själv.
Det Hesekiel får höra som profet är inte det heller lätt för honom själv: ”Han måste varna den gudlöse för hans gärningar för att rädda sitt eget liv” (Hes 33:9). Han får inte tiga om sanningen om människans liv inför Gud och med varandra. Har vi kanske rätt att tiga om denna sanning?
Bland oss själva har vi inte dessa svåra problem med Pride ideologin. Pride betyder två saker, stolthet men också högmod. Vi förstår Pride i dagens pridefestivaler just som högmod, eftersom ideologin är ett uppror mot Skapelsen och Guds plan för människan.
Men – faran finns att problemen kommer också till oss eftersom gayrörelsen och den lesbiska rörelsen vill att Pride ska vara en folkfest. Det betyder att de har en helt revolutionär målsättning. Hela samhället ska genomsyras av en ny könsneutral samlevnadsform. Idrotten, kulturen, försvaret, alla ska dras in. Det motstånd mot dekadens som alltid funnits i samhället och kulturen finns inte längre. Försvarsvallarna som en gång skyddade våra familjevärden har brutits igenom.
Våra barn och ungdomar utsätts för denna allvarliga villfarelse. Upprepade gånger. År efter år. Vi har ett ansvar inför dem liksom Hesekiel inför Israel. ”Människa, jag gör dig till en väktare för israeliterna. När du hör ett ord från mig skall du framföra min varning” (Hes 33:7).
Opinionsklimatet kan göra det lika farligt för oss kristna som det var i det nazistiska Tredje riket eller det fascistiska Europa mellan de två världskrigen. Det var lag på att vara antisemit. Med en enorm indoktrineringsapparat tvingades vanliga människor, också kristna, att dela upp andra i dugliga och odugliga, rena och orena. I vår tid pågår en liknande indoktrinering med stöd högt upp i de politiska församlingarna. Det kan bli ”farligt” att inte ställa upp på de nya opinionskorridorerna. Det märks redan på arbetsplatserna att landet är splittrat.
Evangeliet i dag talar om regler för konflikter i den troende gemenskapen. Man skall gå försiktigt fram i samtal, inte döma eller fördöma men inte heller tillåta öppen synd eller öppen gudlöshet. Alltså får Jesu ord profetisk kraft när han säger: ”Ty där två eller tre är samlade i mitt namn är jag mitt ibland dem” (Matt 18:20).
I alla faror som alltså genom vanhelgande av Guds skapelseordning kommer oss närmare, har vi vår trygghet och vår styrka i Herrens egen närvaro bland oss. Genom bön och genom att oftare lyssna till Guds ord kan vi varna på rätt sätt och därför rädda våra egna själar. Det enda vi inte kan tillåta är uppgivenhet, hopplöshet och anpassning till denna världen, som Paulus talade om förra söndagen. Idag har han sagt det på nytt till oss som tror på Gud: ”Kärleken vållar inte din nästa något ont. Kärleken är alltså lagen i dess fullhet” (Rom 13:10). Låt oss bara komma ihåg, kära bröder och systrar, att kärleken kommer från Gud som har skapat oss enligt naturens lag. I den lagen, som är Guds, och som omfattar äktenskapets heliga sakrament, kan vi ha vår sanna stolthet, vår Pride. Låt oss inte glömma bort att detta ord har två betydelser: stolthet och högmod. Vi måste alltså varna för högmodets synd. Hesekiel gör det, Paulus gör det, vi gör det. Vi ber och vi böjer oss i ödmjukhet inför Skapelsens Herre. Må det sedan ske med oss som Gud vill. Amen.
Diakon Göran Fäldt
