Predikan 21 söndagen under året 2024
Josua 24: 1-2a, 15-17, 18b; Ps 34; Ef 5: 21-32; Joh 6: 60-69
Kära bröder och systrar i Herren Jesus!
Förbundet Gud ingår med Israel kan bara betyda en enda sak, men en livsavgörande sak, att Gud ser till var och en för sig men samtidigt till var och en som medlem i ett folk. Hur ska den här gemenskapen bestå?
Ni som är unga pojkar och flickor vet ju att era lärare vill hålla ihop klassen, hålla ögonen på klassen men också på er som enskilda, ni lär er något som fungerar lika bra i fotbollslaget eller handbollslaget eller basketlaget. Det finns en ledare som kämpar för laget men inget lag skulle vara ett bra lag om inte varje spelare visste att han eller hon kände verkligt stöd som enskild person.
I Bibeln talas det idag om den trogne ledaren Josua. Gud valde honom när Mose inte längre levde. Mose hade med Guds hjälp gått före folket ut ur slaveriet i Egypten och ut i öknen under 40 år för att komma fram till det utlovade landet Gud bestämt för sitt folk.
Gud har bestämt himmelriket för var och en av er, som nu är med föräldrarna i den heliga mässan. Kristus är vår ledare på vägen.
Nu var det för länge sedan Josua som Gud utvalt att leda folket vidare. Vi vet inte så mycket om honom. Men han var en bra ledare. Han tänkte på folket men också på var och en som person.
Det är som i skolan. Ni lämnar ett stadium och går till ett högre och får nya lärare som kämpar för klassen men också för var och en. Om vi inte vet mycket om Josua så visste Josua ingenting om oss, om er, om era klasser och S:t Franciskus församling som är liksom en klass av många i den stora katolska Kyrkan. Hennes bön idag är en bön om gemenskap för alla på vägen till den sanna glädjen. För var och en gäller det att uppfylla sin del av förbundet så att ”kyrkans många lemmar strävar efter samma mål”.
Det får vi inte glömma bort. När du och jag gör vad vi ska göra bygger vi upp med Guds hjälp. Vi får bygga dagen och en framtid. Vi är trogna familjen, klassen, laget och Kyrkan. Alla vill ju leva och vara lyckliga. Gud också!
Var och en är viktig i gemenskapen som blir en god gemenskap om de olika medlemmarna är på rätt väg och ”älskar Guds bud och löften”. Vilka bud talar Jesus om? Han talar om Faderns bud om familjen och folket och vad som är gott och vad som är ont. Gud ger oss sanningen om livet, om korset, om döden och uppståndelsen till det eviga livet i Gud.
Jag har en fråga. Om du är bra på något, hur gör du då frivilligt i ditt liv? Är det så att du tänker bli ännu bättre på det som du är bra på? I så fall är du på rätt väg! Är det så att du tröttnar på det som du är bra på? Då är du på alldeles fel väg.
Den helige Paulus har en fråga till familjerna. Hur är det mellan er som man och hustru? Är ni verkligen trogna? ”Därför ska en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de två ska bli ett.” Båda tillsammans är ledare för familjen med Guds hjälp. ”Detta rymmer en stor hemlighet”, säger Paulus. Tänker han på något som Skatteverket bestämt eller Folkhälsomyndigheten? Nej, Paulus syftar på Kristus och Kyrkan. Det finns ett förbund mellan de döpta och familjerna och Kristi kropp som är Kyrkan. Det är den stora hemligheten.
Kära medkristna, kära unga och kära barn som nu börjat skolan och som börjar undervisningen i katekesgrupperna. Gud vet att ni alla är bra på något och Han vill att ni ska upptäcka era gåvor och utveckla dem till Guds ära. Ni har kanske plikter i skolan och i arbetet, men de verkliga plikterna är Guds bud och lag. Det måste vara det allra viktigaste för oss alla. Att vi vill bli bättre på det som vi redan är bra på. Kyrkans lag och lära måste forma vårt samvete.
Med samvetets hjälp kan vi vara säkra på de goda gärningarna. När Kristus ger oss Livets bröd, det som är Han själv, då har vi den näring och den kraft vi behöver för att vara Guds folk, ett heligt folk, trogna familjer, mogna kristna som ber och som är beredda på korsets utmaningar, som inte anpassar sig till denna världens ideal utan söker det enkla, vardagliga och heliga livet med vår Mästare Jesus Kristus.
Gud älskar dig, Gud älskar sitt folk. Mose var utvald till ledarskap och Josua efter honom. Biskoparna, prästerna och diakonerna är också kallade och utvalda att stödja Guds älskade söner och döttrar. Gud kan inte bli bättre på det Gud är bra på. Gud är fullkomlig och Hans kärlek är fullkomlig. Allt gott vi har fått och får behålla är Guds gåvor, inget vi förtjänar utan tecken på Guds eviga kärlek.
Vilken är vår del i förbundet? Det är att personligen och som gemenskap besvara Guds kärlek. Det gör vi när vi håller Guds bud och blir bättre på det vi redan är bra på. Amen.
diakon Göran Fäldt
