Predikan 19 söndagen under året 2024

1 Kung 19: 4-8; Ps 34; Ef 4: 30 - 5: 2; Joh 6: 41-51

Kära bröder och systrar i Herren Jesus!

Idag lyssnar vi som varje helgdag till tre läsningar ur den Heliga Skrift. Den första väljer Kyrkan ur den Första kungaboken i den hebreiska bibeln. Eftersom vid läser den hos oss i den kristna kyrkan måste den ändå ha betydelse för oss, som inte är judar, men som ser oss som fortsättningen i Guds plan för sitt folk och till slut som vittnen för hela världen.

Den andra är ur ett brev till den kristna församlingen i Efesos som judarna inte räknar som en del i sin bibel men som ändå talar till dem som de första mottagarna av Guds löfte om en Messias, en frälsare för hela det judiska folket. I Efesos fanns både judar och kristna.

Vi lyssnar till alla de här läsningar som Guds levande ord. Vi kan alltså säga att den läsningen är gemensam för oss kristna och för judarna som är Gud första egendomsfolk, även om kungaböckerna inte är bindande för oss på samma sätt som för judarna.

Kära kristna, vi kan lätt bli överväldigade av läsningarna när vi hör dem och reflekterar över dem. Kan vi verkligen ta till oss ett så rikt innehåll på så kort tid? Det är som att resa i ett landskap av stor skönhet med höga berg och djupa dalar. Är vi uppmärksamma så är det också andra saker som har något viktigt att säga oss, de små tingens helighet. Törnbusken som brinner inför Mose, den torra risiga busken som skyddar Elia, det lilla senapskornet som blir så stort, vetekornet som bär frukt om det får dö, brödet i Jesu händer, som är mer än bröd, Livets bröd från himlen. Alla dessa små ting har vi lättare att ta till oss, de är mindre än vi själva, därför kallar jag dem gärna de små tingens helighet!

Efesierbrevet har mer gemensamt med Kolosserbrevet än med Paulus stora och grundläggande brev till Romarna, Galaterna och Hebréerna. Vi har inga riktiga bevis för att det är Paulus personligen som skrivit till efesierna men vi vet att han var hos dem omkring år 65. Petrus’ martyrium i Rom sker år 64 eller 67; Paulus år antagligen 67.  Johannes dör i Efesos omkring år 100 i vår tidräkning. Vår tredje läsning idag är ur Johannes evangelium.

Vi tror alla att det som står i den bibel Kyrkan godkänt är Guds ord och förmedlar Guds sätt att uppenbara sig för oss. Därför är läsningsgudstjänsten i den heliga mässan det viktigaste att lyssna till för oss som tror på Gud och väntar allt från Gud. Det kan gå snabbt förbi men stannar ändå kvar hos oss efter läsningen.

Gamla testamentets böcker, efter Moseböckerna, det vill säga också Kungaböckerna måste läsas och förstås som  historien om det judiska folkets frälsning. Det är inte detaljerna som är viktiga Guds frälsande närhet.

Landet som Gud gett dem var splittrat i Juda och Israel på grund av otrohet mot det första förbundet med Gud. Vi kan känna igen vår egen tids splittring och förvirring. Den stora och hotande nedgången kommer fram i templets förstörelse och folkets förskingring till Babylon. De kan till slut återvända och bygga upp templet till slut. Hur svårt detta liv var för folket och profeterna kommer fram i vår läsning i dag: Profeterna representerar folkets öde. Guds profet Elia är på flykt undan förföljare och lägger sig i öken under en ginstbuske och önskar dö: ”Det är nog Herre, ta mitt liv, jag är inte bättre än mina fäder” (19:4), säger han. Gud sänder en ängel som befallde Elia att äta och gå den långa vägen till Horeb där Gud sedan talar till honom utanför en grotta. Budskapet i vår läsning är alltså klart: i dödens närhet finns Gud som frälsare. Kungaboken talar om överlevnad.

När vi kommer till efesierbrevet talar aposteln om sättet att leva i Guds förbund. Den kärlek som uppenbaras i Gamla testamentet kommer till tydligare uttryck i brevet till efesierna: Lev i kärlek!

Hur vi ska förstå detta budskap om kärlek måste Kyrkan sedan med den Helige Andes hjälp närmare förklara. Det är inte bara i vår tid som kärlek tas som tillåtelse att ”älska vem man vill och hur man vill”. Det är en allmänmänsklig eftergift efter köttets lustar. Köttets erotik har blivit något banalt.

Det är som om man mot den bakgrunden vill säga att den kristna moralen är den vackraste men den är omöjlig att praktisera. Men kristen kärlek är aldrig omöjlig.

Kära bröder och systrar! ”Lev som Kristus har älskat oss” säger efesierbrevet. ”Han har älskat oss och utlämnat sig själv för vår skull som en offergåva”.

Kära bröder och systrar, budskapet denna söndag är ett frälsningens och den sanna frihetens budskap. Budskapet efterlevs och praktiseras när vi som döpta troende håller förbundet, det vill säga är lemmar i Jesu Kristi kropp som är Kyrkan. Hans offergåva har den goda heliga doften. När en kristen dör sprider sig denna väldoft som ett förtecken på den himmelska lyckan och skådandet av Gud.

Något av denna Kristi väldoft kan vi känna slå emot oss i Johannesevangeliets ord om Kristi samtal med judarna om Livets bröd. Jesus förklarade att mannat folket fick i öknen för att inte dö av hunger var ett annat bröd än det Han själv är: Livets Bröd, brödet som kommit ner från himlen. Judarna var upprörda som katoliker som vill ändra Kyrkans moral. Men Jesus fördömer inte deras otro utan säger till dem med stor vänlighet: ”Var inte förargade. Ingen kan komma till mig utan att Fadern som har sänt mig drar honom.” (6:41).

Här finns något av Jesu inträngande förståelse och mildhet. Hans små rörelser och hans ibland mycket återhållsamma ord är kännetecken på den ”goda psykologin” som vi kan försöka efterlikna!

Och Herren lovar oss alla: ”Jag skall låta honom uppstå på den sista dagen” (6:44).

Det finns, kära bröder och systrar, i den Heliga Skrift ord för de minsta tingens helighet. Törnbusken som brann men inte förbrann framför Mose, ginstbusken som skyddade Elia, senapskornet i Jesu liknelse, törnekronan på Jesu huvud och, det lilla grandet i min broders öga som jag ser och den stora bjälken med mina egna fel i mitt eget öga som jag inte ser. Det enkla brödet, på ett sätt så oansenligt men i verkligheten en underpant på det eviga livet hos Gud!

Många i vår tid söker skydd i sin sårbarhet. Om skyddet är som den torra ginsten som är en lågväxande buske då förfryser man eller plågas av solens heta strålar. Det skydd som räddar liv är Kristi kärlek. Därför är det vår kallelse att leva i Hans kärlek.

Bibeln är många sätt en samling berättelser om de minsta tingen med den största betydelsen. När vi ser dem på nytt och sätter in dem i tidens sammanhang är de som ljus i mörkret och en oas av vatten i vår andliga öken. Gud talar ofta till oss genom små tecken. Amen.

diakon Göran Fäldt