Predikan 17 söndagen under året 2023
1 Kung 3:5, 7-12; Rom 8:28-30; Matt 13:44-52, eller 44-46
Kära bröder och systrar,
Den här söndagen är snart över. Låt oss bara se tillbaka i livet och framåt. Ser ni som jag att söndagarna bildar en lång sammanhållande kedja som skyddar oss mot det onda. Hur många söndagar vi ska få uppleva i livet har Gud bestämt. Det har vi själva inte makt över, därför väntar vi oss att Guds vilja ska ske i vårt liv. ”Ske din vilja” är vår dagliga bön. Vi lär oss att ödmjukt vända oss till Gud i allt. Vi inträder i våra relationer med ansvar och bön att kärleken ska bestå.
Vårt liv är en gåva. Ingen av oss har betalt något för vårt liv. Vi fick det gratis. På söndagen tackar vi Gud för allt Han gett oss.
Vi har alla fått gåvan att urskilja vad som är rätt, det har vi hört från Första Kungaboken idag. Ett som är rätt är söndagen. Men rent praktiskt, hur har vi gjort det? Hur kom vi till beslutet? Vi har gjort det genom att bryta upp från våra andra förpliktelser och tänkt på söndagen, inte bara som vilodagen utan som Herrens dag, dagen då vi förnyar tron på Gud. I kärleken gör man alltid ett val. Vi älskar Gud. Den man älskar vill man ge något, visa något, vara tillsammans med.
Vi har som Guds utvalda uppfyllt första, andra och tredje Guds bud, ”Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig”, ”Du skall inte missbruka Herrens, din Guds namn” och ”Tänk på att hålla sabbatsdagen helig”.
För oss i det Nya och eviga förbundet med Gud i Jesus Kristus är sabbatsdagen söndagen och söndagsmässan som vi firar som Kristi uppståndelses dag. Vi håller den helig. Vi reserverar söndagen för Gud! Det är viktigt för oss. Vi är födda, inte för att dö utan för att leva. Gud är själv nyckeln till livet!
Vi behöver bara gå till Herrens bön för att se att vi har valt rätt, att vi är på den goda vägen när vi ber: ”Helgat vare ditt namn, tillkomme ditt rike, ske din vilja så som i himlen så ock på jorden”.
Vi kan meditera länge över vem bönen riktar sig till och vem vi ber den tillsammans med. Jesus har uppenbarat sin Fader för oss och Han ber till sin Fader. En påve har sagt att vi har fått komma med i Jesu religion, som är Fadern. När Jesus levde på jorden var Fadern hans religion. Genom Honom blev Fadern också den heliga familjens religion, Marias och Josefs religion.
Samtidigt ser Han oss alla som sina vänner och lär oss att be med Honom till samme Fader. ”Fader vår”, säger Han i bönen och drar in oss i sin bön till sin Fader. ”Helgat vare ditt namn, tillkomme ditt rike, ske din vilja så som i himlen så ock på jorden”. När vi ber så med Honom, har vi blivit lärjungar. Vi går i Jesu Kristi skola. Han är pedagogen, vi eleverna.
Som Guds barn kommer vi varje Herrens dag till Gud som befaller oss att komma, eftersom det är ett Guds bud. Guds bud är egentligen enkla men här på jorden ändå svåra att hålla. Men Gud vår Skapare har all rätt att ge oss bud, bud att hålla och efterleva. Jesus säger: ”Så skall ni be!” ”Håll buden!”
Vi skall inte ljuga, vi ska inte stjäla, vi ska inte svika våra löften, vi skall inte dräpa.
Det kräver något av oss alla. I evigheten ska dessa bud inte vara svåra och inte vara tunga krav. I evigheten ska vi kunna se tillbaka på vårt jordiska liv och tacka Gud för att han gett oss gåvan att ”urskilja det som är rätt” inför Gud och rätt tillsammans med andra, som Gud kallat till rättfärdighet. Det har Paulus undervisat oss om i dag i brevet till Romarna. ”Dem han i förväg har utsett har han också kallat och dem han kallat har han också gjort rättfärdiga”, har Gud låtit honom säga.
Ibland har vi för bråttom när vi lyssnar till Gud. Vi behöver ibland vara långsammare. Förstår vi vad som menas med att vi är ”utvalda i förväg”, som Paulus säger och att vi därför också är ”bestämda till att formas efter Sonens bild”?
Någon religionskritiker skulle i så fall kanske kalla kristendomen en elitistisk religion. Vi kristna är en elit. Kritikern vill gärna anmärka på vår religion. Ja, vi är faktiskt utvalda och bestämda till att leva med Gud i evighet. Men inte bara vi, utan alla. Guds frälsningsvilja gäller alla människor. Vi är alla elit! Också religionskritiker är utvalda och bestämda, inte till att vara kritiska utan till att vara inkluderade, älskade och försonade med Gud.
Kära bröder och systrar, denna utvaldhet och denna bestämmelse, är den samma i hela den mänskliga historien och i alla platser på jorden. Förstår vi vilken ära Gud velat ge oss som sina älskade barn? Inte direkt, kanske, men med tiden. Den dagen då vi inser det till fullo, inte tidigare, har vi uppnått det som Salomo bad Herren Gud om, och det som Herren Gud med så stor glädje ville ge honom, nämligen visheten. ”Jag ska göra dig visare och mer insiktsfull än någon annan varit före dig eller kommer att bli efter dig” (3: 12).
När Salomo var kung efter sin fader David, begav han sig till offerplatsen i Givon. Den natten visade sig Gud för Salomo i en dröm och sade till honom, ”Bed om vad du vill, jag skall ge dig det”.
Det är denna vishet Jesus talar om i evangeliet idag när Han säger att ”Himmelriket är som en skatt som ligger gömd i en åker. En man hittar den och gömmer den igen, och i sin glädje går han och säljer allt han äger och köper åkern” (13:44).
Kära bröder och systrar! Låt oss då tömma våra sparkonton, sälja våra bilar och husdjur, våra skinnjackor och motorcyklar och köpa vishetens åker. Låt oss ha Maria som förebild. Guds Moder var fattig och enkel för Guds viljas skull. Hon är också Vishetens säte. Inte ens Salomo i all hans vishet, är vishetens säte på samma sätt som hon.
Därför skulle hon inte dö genom syndens straff. Hon upptogs med hela sin kropp och hela sin själ till platsen närmast sin Son, Han som segrar, råder och befaller som Konung över allt och alla.
Kära medkristna, vi får inte ha för bråttom när vi lyssnar till Sanningen. Långsamheten är en gudomlig kraft!
Maria sitter på Vishetens tron, sätet Fadern bestämt för henne. Där är det inte ont om tid. Ingen behöver ha bråttom. Inte Maria, inte vi. Amen.
diakon Göran Fäldt
