Predikan 16 söndagen "under året" 2018

Jer 23:1-6; Ef 2:13-18; Mark 6:30-34

Kära bröder och systrar,

Fåfängans inåtvända blick, mobbandets grymma metoder, de goda krafterna till ingen nytta – makt över eller underkastelse under någon eller några – säg inte att den kristna heligheten inte har sina ständiga utmaningar på livets alla områden! Så länge vi lever i mänskliga sammanhang här på jorden är vi utsatta för ständiga konflikter och måste ta ställning: hur ska jag handla, vad ska jag säga – men det viktigaste ”vad ska jag tänka och tro” blir ofta den sista frågan som man knappt hinner med.

Jesus inser att vi med våra svagheter behöver tid och avskildhet från världens krav för att tänka långsiktigt och agera i utgivande kärlek. Han undervisade Marta, som man kan säga representerar den moderna människan som är översysselsatt och ändå inte får åstadkomma något positivt: ”Marta, Marta, du oroar dig för mycket. Maria, din syster, har valt det viktigaste, hon lyssnar till mina ord och vill vara i min närhet. Hon har gjort rätt prioritering” (jfr Luk 10: 18-41). I dag undervisar vår Herre apostlarna i konsten att prioritera: ”Följ med mig till en öde trakt, så att vi får vara ensamma och ni kan vila er lite” (Mk 6:31).

Allt som sker i det dagliga, det roliga och glada, det sorgliga och tunga, ger oss den nödvändiga självbilden. Vi upptäcker genom Guds nåd vad som är våra svagheter och laster, inte för att plåga oss och tappa modet, utan tvärtom för att finna att vi har resurser, potential, inre krafter som Gud utrustat oss med. Är vi fast i vår egen fåfänga visar oss Gud vägen ut och bort därifrån. Han låter oss växa i ödmjukhet. Är vi snåla och ängsliga över våra pengar låter han oss växa i generositetens dygd. Allt svårt vänder Gud rätt åt oss, om vi ”följer med honom till en öde trakt så att vi får vara ensamma och vila oss lite”.

Kära bröder och systrar,

Fåfängans inåtvända blick, mobbandets grymma metoder, de goda krafterna till ingen nytta – makt över eller underkastelse under någon eller några – våra vardagliga utmaningar, vad händer med dem? Vilken nytta kan vi ha av dem? Jesus låter oss upptäcka befrielsens väg: högmodets fängelse kan bli till ett andligt husbygge, vill vi komma Gud närmare kan vi det om vi följer honom, och lär av honom själv, han som saktmodig och ödmjuk av hjärtat. Det är Marias väg, hon som valde den viktigaste attityden i livet: inte den ständiga aktivismen utan den inre friden som riktar våra blickar utåt, att se andra behov. Vår värsta synd är fåfängan, både yttre och inre. Botemedlet är alltid den osjälviska kärleksgärningen för Guds skull, diskret, osynlig men verklig. På en trottoar i en stor stad i Europa mitt i middagens livliga trafik av bilar, bussar, cyklar och fotgängare satt en fattig man i sin svaghet och lutade sig mot en trappa. Så såg jag en kvinna komma ut ur porten med ett fat med varm mat under stanniol. En hel varm måltid hade hon lagat åt honom när hon sett hans fattigdom. Hon stannade några sekunder hos mannen, såg vänligt på honom, gav honom maten och gick upp till sig igen utan ett ord till sina egna sysslor i familjen. Den kvinnan hade säkert vilat sig lite hos Jesus och lärt sig av hans närhet. Amen.

Diakon Göran Fäldt