Predikan 14 söndagen under året 2024
Hes 2: 2-5; Ps 123; 2 Kor 12: 7-10; Mark 6: 1-6
Kära bröder och systrar,
”Så blev han en stötesten för dem”, hör vi i evangeliet idag. Varför blev uppfattningen om Jesus både positiv och negativ? De som var med i synagogan och lyssnade på honom erkände att han talade klokt, annorlunda kanske, mot vad de var vana att höra. Ändå tvekade de. Är vi för eller emot?
Fanns det något samband mellan hans sätt att tala och de gärningar han blivit känd för? Han hade ju botat sjuka. Om han talade väl och övertygande, måste man då inte ta till sig och fråga sig själv vad man vill göra i livet? En mästare har ju efterföljare.
Det kunde man ju bli, i alla fall om han hade anseende, men det slapp man kanske om orden inte kom från honom själv utan från annat håll, kanske falska profeter. Misstanken mot Jesus hemma i Nasaret sköt mångas ställningstagande på framtiden. Vad kallar vi ett sådant ”låt mig först begrava min far och min mor” och andra invändningar att följa Jesus. Feghet, skepsis, rädsla?
De gillade vad han sa men var också skeptiska och de diskuterade sinsemellan, för och emot. Jesus hade blivit vad man kallar en stötesten. Någon som får oss att falla. I alla fall snubbla. Ett argument som talade emot Jesus var att han kom från lokalsamhället där alla känner alla. Det togs som bevis för att hans undervisning i synagogan inte behövdes tas på allvar. ”Är det inte snickarens, Marias son?” Behöver vi lyssna på honom?
Våra moderna media skulle kalla sådana försök att förstöra framgång i framtiden för någon, ”karaktärsmord”. Har man inte fakta på sin sida i kritiken ger man sig på personen som person, hur han eller hon ”är”. Mot den bakgrunden tar man ställning till vad personen faktiskt har att säga. Det blir en falsk bedömning!
Kära bröder och systrar, det är viktigt för oss att kunna skilja på sanna profeter och falska profeter. Vi måste inse och förstå att de sanna profeterna alltid också är stötestenar. Det är ett kännetecken. Läser ni Hesekiel? Om ni gör det kommer ni att tacka mig efteråt.
Jag sänder dig till ”de fräcka, de motsträviga och de upproriska” säger Gud till Hesekiel. Tackar han Gud för förtroendet? Nej, han blir rädd, rädd för sitt liv. Rädd för att vara obekväm. Men Gud ger honom mod: ”Var inte rädd för dem och bli inte skrämd av vad de säger” (2:6).
Det är viktigt för oss som är ”Jesu bröder och systrar, ja hans egen mor”, att vi också är lite stötestenar här och där. Folk irriterar sig på dem. Men det visar sig snart att just de som är stötestenar är trogna Kyrkan och talar sanningen, de hittar inte på egna sanningar och sprider dem som sin vishet.
Nej, om Jesus blev motsagd, varför skulle inte vi vara det? Jesus har sagt: ”En profet blir ringaktad bara i sin hemstad, bland sina släktingar och i sitt hem” (Mk 6:4).
Ja, så blir budskapet denna söndag att sanningen är värd sina offer, i alla fall uppoffringar. Har ni läst om syskonen Sophie och Hans Scholl i Tyskland under nazitidens diktatur? Om ni gör det kommer ni att tacka mig. De protesterade som unga studerande mot kriget och tron på det Tredje riket som inte var Guds utan djävulens rike. Syskonen valde att stå för sanningen och blev verkliga martyrer som oppositionella mot en verklig mördarregim.
Salige Carlo Acutis som dog i blodcancer i tonåren upphöjs nu av påven som en ”Guds influerare” i sin generation av unga troende. För många är han också en stötesten. Han kommer snart att helgonförklaras av påve Franciskus i en mässa. Då får vi ytterligare en ”stötesten” att ta efter och lyssna till som en ny sida i det heliga evangeliet.
Carlo Acutis (1991-2006) var också, som Paulus säger i sitt brev vi läste idag: ”Stark i svagheten” (2 Kor 12:10). Ge oss lite av den svagheten, Herre. Amen.
diakon Göran Fäldt
