Predikan 14 söndagen ”under året” 2017

Predikan 14 söndagen ”under året” 2017

Sak 9: 9-10; Rom 8:9, 11-13; Matt 11:25-30.

Kära medbröder och medsystrar i den katolska tron,

Vi måste alltid vara på vår vakt eftersom ”Gud håller sina löften och är kärleksfull i allt han gör” (Resp. ps 145). Vi måste vara på vår vakt så att också vi håller våra löften; men det är inte bara så enkelt att vi säger oss tro på Gud, för det gör andra religioner också. ”Herren är god mot alla, barmhärtig mot allt han skapat” (Resp. ps 145), ja, vi har all anledning att tacka Gud för hans barmhärtighet eftersom vi har syndat, trots dopet, trots konfirmationens nådegåvor, men vi måste också vara trogna sanningen, eftersom Jesus säger: ”Jag prisar dig fader himlens och jordens herre för att du dolt detta för de lärda och kloka och uppenbarat det för dem som är som barn” (Matt 11:28).

Det betyder att det finns sanningar som inte är sanningar och uppenbarelser som inte är uppenbarelser från Gud. Nej, vi kan inte acceptera allt och säga ”var och en blir salig på sin tro” utan måste tro på det som Jesus uppenbarat och som Bibeln och traditionen står fasta vid som en sanning för alla tider och för alla situationer.

Vi kan alltså inte säga att kommunionen är samma sak i andra kyrkor och att vi skulle kunna fira nattvard tillsammans med dem som inte är katoliker. Det visar sig nämligen att läran om kommunionen är en uppenbarad lära genom Jesus Kristus och som aldrig kan förvrängas eller ändras för att passa olika åsikter.

Dagens tema är ”var vaksamma”. Vi får inte ge efter för ”köttets syndiga natur” men bör bejaka ”köttets livsskapande natur”, om vi är sakramentalt gifta och alltså kan föda barn som föräldrar som vakar över sin tro och lever enligt Guds naturliga lagar.

Djävulen arbetar på svagheterna i vår natur. I dessa tider lyckas han genom att locka till missbruk av sexualitetens goda gåva. Att människor inte ser det onda i djävulens triumfer! Genom pornografin drar han miljontals själar till sig i helvetet. Dessa själar glömde bort att vara vaksamma och ödmjuka. De tillät sig synd!

Ingenting av detta är för svårt för människan. Den som vill leva heligt kan leva heligt, gift eller inte gift, manlig eller kvinnlig gudsvigd, munk, präst, broder eller nunna. Att livet kan vara tungt, att livet innebär lidande ska vi med tro kunna acceptera och ta emot i ödmjukhet: ”Kom alla ni som är tyngda av bördor, jag skall skänka er vila”, säger Jesus. Låt oss vaka över vår tro och söka sanningen som befriar, låt oss söka vår väg att följa Jesus i allt. Ingenting är omöjligt för Gud, ingenting är omöjligt för Guds barn att uppfylla i kärlek, eftersom han alltid är med oss och visar vägen: ”Lär av mig som har ett milt och ödmjukt hjärta”, säger vår Mästare.

Han ger oss sin nåd och undervisar vårt förstånd och låter vår själ förenas med honom, men vi glömmer det lätt, alltför lätt. När vi till exempel tagit emot den heliga kommunionen, hur uppträder vi strax därefter, timmarna efter, senare på dagen, dagen och dagarna som kommer efter? Vad präglar vårt tal? Hur låter vi när vi blir provocerade? Hur möter vi de små utmaningarna?

Vi vet det: vi måste vara vaksamma på oss själva eftersom vi kan frestas att synda genom otacksamhet och ouppmärksamhet.

Den helige Jean Maria Vianney, skyddshelgon för alla kyrkoherdar och berömd biktfader, har sagt om ödmjukheten: ”Ödmjukheten är lika viktig för dygderna som den lilla kedjan i radbandet. Ta bort kedjan och alla kulorna lossnar och faller av; ta bort ödmjukheten och så försvinner alla dygderna”.

Han har så rätt, han känner människans natur och svaghet. Det är dygderna som är vårt livskriterium. Grunden för vår helighet. Vi blir inte helgon för att vi går i kyrkan och deltar i mässan; vi blir helgon om vi är på vår vakt: Gud håller sina löften, ja, och vi kan med hans hjälp använda all den nåd vi får i bönen och i mässan när vi lever i världen och konfronteras med världen och dess falska frihetsbegrepp. Gud ger oss alltid något större än vad vi själva kan komma på eller inse och stå fast vid. Gud uppenbarar sina sanningar ”för dem som är som barn”. Amen.

Diakon Göran Fäldt

Diakon Göran Fäldt

diakon Göran FäldtGöran Fäldt är gift och ständig diakon i S:t Franciskus katolska församling sedan 1982. Han är mångårig ordförande i katolska stiftets Utskott för  Äktenskap och familj. Han gick i pension som lärare i Jönköpings kommun 2004. I församlingen inbjuder han två gånger om året förlovade par till äktenskapsförberedande kurs inför parens vigslar. För en fördjupad förståelse av äktenskapets sakrament och för familjernas avgörande betydelse i Kyrkan och i samhället har han översatt flera verk av påvarna och andra specialister på äktenskapsteologins område. Under 2018 kom en samlingsvolym på 12 skrifter ut från Katolska Utskottet för Äktenskap och Familj. Han ansvarade för den nordiska katolska familjekongressen i Jönköping i maj 2010 och är för närvarande engagerad i förberedelserna till de nordiska familjedagarna i Norge i maj 2020. Som tidigare ordförande i Caritas Jönköping har han ofta tillfälle att vara en hjälpande hand i människors nödsituationer och kan förmedla Caritasmedlemmars gåvor och engagemang för behövande. Predikningar och föredrag om till exempel encyklikan Humanae vitae (1968) är andra områden i hans liv. Han medverkar regelbundet med debattartiklar i Katolskt Magasin och skriver betraktelser inför helgen i Jönköpings Posten. Med sin hustru Lena har han levt i S:t Franciskus katolska församling sedan 1969 och varit ständig diakon sedan 1982. Han var i flera omgångar ordförande i Jönköpings kristna samarbetsråd JKS och suttit i styrelsen för den fristående föreningen Teologiskt Forum. I den rollen han haft glädjen att inbjuda kända katolska präster att föreläsa för teologiskt intresserade i Jönköping.