Predikan 14 augusti 2024, S. Maximilian Maria Kolbe, präst och martyr

Predikan 14 augusti 2024, S. Maximilian Maria Kolbe, präst och martyr

Hes 9, 1-7, 10, 18-22; Matt 18, 15-20

Kära medkristna,

När vi idag den 14 augusti i denna församling firar prästen och martyren S:t Maximilian Maria Kolbe som fest är det viktigt att försöka ha ett helhetsperspektiv på hans liv och vad han fortfarande betyder i Kyrkan. I Motala har han fått ett kloster uppkallat efter sig och där firar helgonets ordensbröder också fest till hans minne. Han är skyddshelgon för radioamatörer, knarkare, politiska fångar, familjer och fångar. Det vittnar om det stora inflytandet som lever än idag och vittnar om hans kärlek till Gud. Inte bara Gråbröderna vördar honom som helgon utan hela den katolska världen. Vad var det då som var så märkligt med honom?

Han växte upp i Polen i en katolsk familj med fyra bröder. Två av dem dog unga och Raymond, som han hette som döpt, sörjde mycket. När han var 12 år fick han i en syn se Guds Moder Maria och han frågade henne vad som skulle ske i hans liv. Hon visade honom två kronor, en vit och en röd och frågade vilken han ville ha. Den vita betydde ett liv i renhet och kyskhet och den andra betydde martyrskapet. Raymund svarade att han ville ha båda.

När han senare inträdde i Gråbrödernas orden ville han viga sig till den Obefläckade Avlelsen och leva i lydnad till henne i allt.

Kyrkan hade då 1854 förklarat Marias syndfrihet från födseln som katolsk dogm. Den bekräftades fyra år senare genom Marias arton uppenbarelser i Lourdes till Bernadette Soubirous och i uppenbarelserna i Cova da Iria och i Fatima från den 13 maj till den 13 oktober 1917. Marias budskap var att hennes Obefläckade hjärta skulle segra om bara världen kunde invigas till hennes hjärta och beskydda världen från de onda som skulle komma från Ryssland. Hela Maximilian Marias liv och missionerande arbete skulle präglas av invigningen till Immaculata.

Den andra stora fasen i helgonets liv är martyriet i Auschwitz den 14 augusti 1941, alltså skälet till att festen alltid infaller den dagen. Det är ett så känt ögonblick när Maximilian som katolsk präst erbjuder sig att ta domen och straffet i stället för en medmänniska som var familjefar med hustru i Polen, Franciszek Gajowniczek.

Vid saligförklaringen av Maximilian Maria 1971 av påven Paulus VI förklarades han vara en ”den kristna barmhärtighetens martyr”. Vid kanoniseringen 1982 ville Johannes Paulus II tydliggöra att nazismens gärningar var ett systematiskt hat mot hela mänskligheten och därmed också mot den kristna tron. Påven menade att Maximilians självuppoffring var en gottgörelse för hatet mot religionen och att Maximilian Marias död också var ett martyrium för religionen. Det är i Kyrkan en viktig distinktion. Martyriet är delaktighet i Kristi korslidande.

Den tredje fasen i helgonet liv är miraklerna. Det kan inte råda någon oklarhet att dessa övernaturliga händelser, tillfrisknanden, omvändelser, tacksägelser är Marias verk genom Maximilian Maria Kolbe. En japansk författarinna (Sono Ayako) som försökt förstå hans arbete och betydelse i Japan från 1936 och fram till kriget är övertygad om att Kolbes liv var helt inriktat mot att göra den Obefläckade Avlelsens, Maria Immaculatas önskningar till verklighet.

Intervjuer hon gjort med en präst som arbetat med Kolbe har påverkat henne själv på ett avgörande sätt. Prästen menade att S:t Maximilian Maria ställde sig helt i Marias tjänst. Allt han ville var att underordna sig Maria och vilja göra allt genom henne. Då ger hon också uppgifter att genomföra. Vi är bara hennes små verktyg. Prästen gav den japanska författarinnan rådet att aldrig ställa sig i vägen för den Saliga Jungfrun Maria. ”Det är den högsta kärlek man kan ha för den saliga Guds Moder och därför också för Gud”, sa prästen som känt fader Kolbe.

Kära medkristna, nådens liv i tider av ondska och vantro är kanske det största av alla mirakler. Att kunna se Guds närvaro i plågade och förföljda, hos kränkta och marginaliserade, är vad evangeliet också säger: ”Om din broder har gjort dig någon orätt, så gå och ställ honom till svars i enrum. Lyssnar han på dig har du också vunnit tillbaka din broder” (Matt 18:13).

Om vi jämför en sådan alldaglig gärning med Maximilian Marias barmhärtighetsgärning i koncentrationslägret kanske vi tycker att det är en liten sak. Kanske är det ändå de små tingen, de små gärningarna som är de största. De är sådana gärningar som strömmar ut från Jungfru Marias hjärta, det hjärta som ska segra över allt ont. Amen.

diakon Göran Fäldt

Diakon Göran Fäldt

diakon Göran Fäldt

 

Göran Fäldt är gift och ständig diakon i S:t Franciskus katolska församling sedan 1982. Han har i många år varit ordförande i Katolska utskottet för äktenskap och familj (KUÄF), som nu heter Familjeutskottet (FU) från nyåret 2023. Diakon Göran fortsätter nu som ledamot men inte som ordförande. 

Han gick i pension som lärare i Jönköpings kommun 2004. I församlingen inbjuder han två gånger om året  förlovade par till äktenskapsförberedande kurs inför parens vigslar. För en fördjupad förståelse av äktenskapets sakrament och för familjernas avgörande betydelse i Kyrkan och i samhället har han översatt flera verk av påvarna och andra specialister på äktenskapsteologins område.

Under 2018 kom en samlingsvolym på 12 skrifter ut från Katolska Utskottet för Äktenskap och Familj. Han ansvarade för den nordiska katolska familjekongressen i Jönköping i maj 2012 och är för närvarande engagerad i det nordiska familjerådet som utbyter erfarenheter och diskuterar utvecklingen i stiften på familjeområdet.

Som tidigare ordförande i Caritas Jönköping har han ofta haft tillfälle att stödja människor i nödsituationer och kunnat förmedla Caritasmedlemmars gåvor och engagemang för behövande. Han är inte längre aktiv i Caritas lokala arbete.

Predikningar och föredrag om till exempel encyklikan Humanae vitae (1968) är andra områden i hans liv. Han medverkar regelbundet med artiklar och bloggar i Katolskt Horisont och skriver ibland debattartiklar i Jönköpings Posten. Med sin hustru Lena har han levt i S:t Franciskus’ katolska församling sedan 1969 och varit ständig diakon sedan 1982.

Han var i flera omgångar ordförande i Jönköpings kristna samarbetsråd JKS och har suttit i styrelsen för den fristående föreningen Teologiskt Forum. I den rollen han haft glädjen att inbjuda kända katolska präster att föreläsa för teologiskt intresserade i Jönköping.