Predikan 11 söndagen under året 2024
Hes 17: 22-24, Ps 92; 2 Kor 5: 6-10; Mk 4: 26-34
Kära bröder och systrar i Kristus Jesus, vår Herre!
Vad vill Jesus säga till oss idag? Kyrkan låter som alltid på söndagarna och helgdagarna tre bibliska texter bli en enhet, eller ett samlat budskap. Predikantens uppgift är att försöka få fram budskapet till de troende som i tro lever dag och natt inför Gud som lever med dem och för dem i sin gudomliga kärlek.
Ur Gamla testamentet talar i dag en av de fyra stora profeterna, Hesekiel. Han var känd för att predika Israels ruin. Folket förflyttades till Babylon, alltså till det stora tvåflodslandet i öster. Men i boken Hesekiel läser vi idag om en återväxt, eller en ny början, Herren Gud ska ”plantera ett nytt träd på ett högt berg i Israel och det trädet ska bära frukt”. Om alltså Israel inte förmår odla, skörda och överleva, skall Herren Gud göra det för dem.
S:t Paulus i den andra läsningen, det vill säga i Nya testamentet, efter Kristi liv och uppståndelse, talar om en annan landsförvisning, den enskilde troendes liv i kroppen som är ett annat liv än det i Herren, har vi vårt hem i kroppen, och det vet vi ju att vi har, så är vi, säger Paulus, ”borta från Herren” (5:6). Vårt verkliga hem är hos Herren, men så länge vi lever i kroppen, ser vi inte Gud. ”Vi lever i tro, utan att se”, säger han.
Vad tänkte ni när ni hörde det? Jag tänkte på aposteln Tomas som inte kunde tro på Jesu uppståndelse om han inte fick se, med sina ögon, hålen efter spikarna i Jesu händer och öppningen i hans bröst där soldatens lans trängt in. ”Nu tror du, därför att du ser”, säger Jesus till honom. Men tillägger orden ”Saliga de som tror utan att se”. Det är ju vad Paulus säger: ” Vi lever i tro, utan att se” (5:7).
Det är alltså två olika sidor i det religiösa livet som läggs fram för oss: det politiska, folkförflyttningen, och det andliga, att leva skild från Herren i kroppen, innan själen skils från den och människa kommer ”hem till Herren” (5:8).
Vad kommer till i läsningen av S:t Markus evangelium? Också här är det fråga om ett växande, en inneboende kraft, senapskornets. Om vi först återvänder till kollektbönen för söndagen, har vi sagt till Gud att ”vi utan Honom ingenting förmår”. Att Gud förmår, kan och vill göra något, symboliseras i Jesu liknelse av det lilla fröet i senapsplantan som man nästan inte kan se men som växer ut till ett skott som får så stora grenar ”att himlens fåglar kan bygga bo i dess skugga” (4:32).
Det samlade budskapet handlar alltså om vår mänskliga oförmåga och Guds förmåga att skapa nytt och upprätthålla det. Han skapar ett politiskt hem för det jordiska livet och ett andligt hem i Honom själv, när vi inte längre är skilda från Honom genom att leva i kroppen.
Kära bröder och systrar i Kristus Jesus, vår Herre! Enligt vad Markus skriver talar Jesus om en annan sak som man lätt missar, därför att det han säger är så kort, men som i själva verket ger en förklaring till hur hela världen kommer till och hur den utvecklas.
Jesus säger: ”Med Guds rike är det som när en man har fått utsädet i jorden. Han sover och stiger upp, dagar och nätter går, och säden gror och växer, han vet inte hur” (4:26-27). Återigen får vi det samlade budskapet att vi som människor inte förmår något själva men att vi får använda det som Gud låter komma till. Gud vet vad vi behöver innan vi vet det.
Det gäller allt: om vi tar en läkande medicin i en sjukdom så har människor gjort den av något som Gud låtit komma till. Vi kan inte göra något utan Gud. Amen.
diakon Göran Fäldt
