Marie bebådelses högtid 2019

Jes 7: 10-14; Ps 40: 7-11; Heb 10:4-10; Luk 1: 26-38

Rosenkransens första mysterium är just denna högtids tecken på de troendes barnlika förtröstan till Marias förbön och hjälp för att kunna vara Herren Kristus trogna. För väldigt många troende börjar varje ny dag med Marie Bebådelse. Att anförtro sig till Guds Moder Maria är en så djup och levande tradition i Kyrkan att man nästan kan säga att den identifierar Kyrkan. Ja, varför inte? Har inte Gud gett oss Maria för att vi ska finna vägen till hennes son, Jesus? Kristi Kyrka är ett med Maria.

I Jesajas skrifter framstår hon tidigt som det tecken alla längtat efter: ”Begär ett tecken från Herren, din Gud, nerifrån dödsriket eller uppifrån höjden”, uppmanar Herren kung Achas. Tvivla inte, tro! Herren tillrättavisar de tvivlande och tveksamma i folket som lyder under Achas. Och han talar till dem strängt: ”Är det inte nog att ni misstror människors förmåga, skall ni också misstro min Guds förmåga? Då skall Herren själv ge er ett tecken: den unga kvinnan är havande och hon skall föda en son, och hon skall ge honom namnet Immanu El, ’Gud med oss’.

Så kommer denna profetia att besannas när jungfrun Maria, enligt Sankt Lukas evangelium, tar emot ängeln Gabriels bebådelse: ”Var hälsad, du högt benådade! Herren är med dig”. Och ängeln fortsatte: ”Var inte rädd, Maria, du har funnit nåd hos Gud. Du skall bli havande och föda en son och du skall ge honom namnet Jesus”.

Hos Jesaja har Han alltså namnet Immanuel och när det sker som Gud bestämt har Sonen namnet Jesus, det namn i vilket alla knän en gång ska böjas eftersom Han är profet, präst och konung i hela Skapelsen. ”Hans välde skall aldrig ta slut”, säger ängeln Gabriel till Maria.

Om då vi som tror och inte tvivlar nu har fått en Moder i himlen som leder oss till Guds Son, varför skulle vi inte vända oss i tro och tillit till henne när vi ser att tiderna är onda och till och med Guds folk dras bort från Herren genom djävulens lögner och listiga knep? Genom Guds nåd och vishet har hon fått ge Honom en mänsklig kropp och en mänsklig själ för att Gud i sin gudomlighet ska göra alla till sina älskade barn. Paulus förklarar det i brevet till Hebréerna som vi hörde. ”Därför säger Kristus när han inträder i världen:

                                                 Offer och gåvor begärde du inte,

                                                men en kropp har du danat åt mig”.

Marias bebådelse är alltså början till Guds människoblivandes mysterium genom vilket Gud vill frälsa hela mänskligheten. Hon fortsätter sedan sin roll att leda oss till Honom. Därför är hon så viktig, den som bortser från henne bortser från Guds Faderns plan och frälsningsvilja. Det är vi som förenas med Jesus genom Maria som sagt sitt villkorslösa ja-ord till Gud. ”Se, jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som Du har sagt.” Hennes trofasthet, lojalitet och harmoni i livet, som det kommer, är för oss alla ett föredöme.

Maria har uppenbarat sig otaliga gånger under historiens lopp och många påvar och helgon har erkänt dessa uppenbarelser som autentiska tecken på att Gud genom Maria hjälper och vägleder oss. I de flesta fall är hennes budskap uppmaning till omvändelse och bön. Hennes mildhet och enkelhet är just ett sådant mänskligt uppträdande som ger självförtroende åt barnen. De vågar lita på Gud. Men hon är också ett försvar för Kyrkan och de troende i tider av våld och terror. Påven den helige Johannes Paulus II har sagt att vi nu lever i mycket allvarliga och speciella tider. Det är en kamp mellan det goda och det onda som pågår och som kommer att öka i omfång. Det kommer en strid som är värre än mänskligheten någonsin upplevt eller skådat, men jag tror inte den kristna församlingen har förstått hur allvarlig tiden är, sade påven. Det är den sista striden mellan Kyrkan och antikyrkan som står för dörren, striden mellan evangeliet och anti-evangeliet. I denna avgörande tid måste vi söka hjälp hos Maria. Bebådelsen om hennes moderskap och allt som sedan skedde är vårt hopp och vår styrka.

                                              Offer och gåvor begärde du inte

                                             men en kropp har du danat åt mig.

                                            Brännoffer och syndoffer gladde dig inte.

                                           Då sade jag: Se här är jag.

                                          Som det är skrivet i bokrullen

                                         har jag kommit, Gud, för att göra din vilja.

Maria strider med oss i den sista striden. Kyrkan har gett oss ett vapen, rosenkransbönen, som är en verklig kraft därför att den för oss närmare Jesus Guds Son vår frälsare i en ond och fördärvad tid. Låt oss be med Maria att vi alla får stå upp med Kristus på Uppståndelsens dag i våra helgade kroppar. Vägen dit börjar här och nu. Amen.

                                                                                                                          diakon Göran Fäldt