Herrens Bebådelse – Jungfru Marie Bebådelsedag 2016

Jes 7:10-14; Heb 10:4-10; Luk 1: 26-38

Kära kristna, kära bröder och systrar i Kristus Jesus!

Redan Jesaja profeterade om Herrens födelse genom en jungfru: ”Se, den unga kvinnan skall bli havande och föda en son, och hon skall ge honom namnet Immanuel” (7:14). Hos Lukas uppenbaras Guds plan i verkligheten: ”Du skall bli havande och föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus” (1:31). Dessa två bibliska utsagor för oss in i det mest centrala i vår kristna tro.

Man kan säga att Bebådelsen har tre betydelser, var och en av dem värda att meditera länge över.

Det första är naturligtvis Inkarnationen. Det andra jungfruligheten som vigning till Gud. Det tredje familjen som ursprung till människosläktets hela framtid.

Ängeln Gabriel kommer med ett bud från Herren själv. Det Gud en gång lovat de första människorna, de som syndade genom olydnad, nämligen den som skulle besegra själva orsaken till olydnaden, djävulen och hans antihierarkier av onda, avfallna änglar. Den utlovade Frälsaren är Jesus och Maria, medfrälsarinnan, Han, livets bröd och andliga föda för oss, Maria, fri från all orenhet och synd, dessa två tillsammans är Inkarnationens begynnelse. Begynnelsen till detta barmhärtighetens frälsningsverk är Marias bebådelse; bebådelsens fortsättning är Guds budskap om förlåtelse och frid för alla som söker Gud; det är den första delen i denna gudomliga historia Kyrkan firar i dag. Maria öppnar sig för sin Herre och Gud.

Alla dessa gudomliga ingripanden som betyder mest för vår tro, de firar Kyrkan med högtider, med jublande tacksägelse i en ny lydnad, lydnaden under Kristi kärlek. Paulus säger om den: ”Kristi kärlek manar oss!” Ja den manar oss att vandra i gemenskap i ett nytt folk, ett folk som väntar allt från Gud och som upplever hans befriande kraft varje dag.

Kyrkans tacksägelse till Gud är allt hon gör för att fira händelserna i den gudomliga historien: den främsta firar vi i 40 dagar, påskens tid, sedan firar vi den Helige Andes ankomst till Kyrkan som föds i Anden, pingsten. Sedan kommer julen, Kristi födelses högtid och nu Marie Bebådelse. Från denna dag är det nio månader till Herren Jesu födelse; sedan efter denna dags högtid, Marias bebådelse, hennes upptagning i himlen, Maria Assumpta.

För oss kristna är tecknen just de firanden av Guds närvaro bland oss människor som öppnar frälsningens vägar för oss.

Maria och Josef lever ett verkligt äktenskap. Det sammanbinder det celibatära livet för Guds skull med det fruktbärande familjelivet till Guds ära.

Det är detta vi tror på som övertygade katolska kristna. Kyrkan erbjuder oss att fira just dessa händelser i den gudomliga historien för att styrka oss i vår fulla övertygelse om den katolska trons sanning. Därför mediterar vi gärna uppmärksamt och ofta på dessa tre betydelser av Jungfru Marie Bebådelse: inkarnationens mysterium, det jungfruliga livet för Guds rikes skull, det kristna äktenskapet och den kristna familjen som en avbild av Treenigheten.

I allt detta är vi kallade att vara övertygade så att vi blir fruktbärande och fruktbärande så att vi kan vara vittnen om Guds stora kärlek till människan som han skapat till sin likhet och avbild.

Bebådelsens budskap från Gud är sanningens tecken och det är bara genom denna Sanning som vi alla, syndare som vi är, tas emot av Herren som hans barn. Bebådelsen till Maria är därför också en bebådelse till oss, till dig och till mig, till alla! Genom bebådelsen förstår vi till slut att Gud älskar oss och vill att vi bor i evighet hos honom när den världsliga tiden är förbi och vi kommer till evigheten hos Gud. Tiden går kanske mot sitt slut. Tecknen är många! Det är oroliga tider! Men vi ska inte vara rädda. Jesus är med oss, som han visat, i en kärlek som lidit korsets smärtor för oss alla. Vår tro på Honom räddar oss. Amen.

Diakon Göran Fäldt