Första temapredikan om Amoris Laetitia

Kära bröder och systrar,

Guds folk, liksom församlingarna, Kyrkan och mässans firande, har kommit till genom vårt lyssnande. Gud talar, människan lyssnar. Så har det varit från början. Människan spår, Gud rår, säger ett gammalt svenskt uttryck, som konsekvens av det första lyssnandet.  

Att lyssna till Gud innebär alltid något för framtiden. Vi tänker på Guds Moder Maria. Om hon inte lyssnat, hade hon inte sagt ’ja, ske med mig som du har sagt’.  Om hon inte sagt ’ja’ – hade vi då inte alla varit utestängda från Paradiset?

Vanligtvis lyssnar vi till valda ord ur de heliga skrifterna. Olika för de olika söndagarna och helgdagarna. Nu under familjeåret som påven utlyst kan vi några söndagar i stället göra ett undantag och lyssna till delar av den stora apostoliska uppmaningen, Glädjen att älska, Amoris Laetitia, som påven vill att vi ska förstå och tillsammans, om det är möjligt, försöka praktisera.

Jag har förberett fyra predikningar på detta stora och viktiga tema för fyra söndagar här i S:t Maximilians kloster i Motala, två före Advent, två före påsk. Det är inte föredrag, inte meditationer eller personliga reaktioner utan fyra betoningar av centrala tankar i påven Franciskus’ budskap till de kristna familjerna i vår tid. Tillsammans utgör de ett svar till lyssnandet, en öppenhet, en tydlig vilja att vittna om något.

Det första kapitlet talar om ljuset i Herrens Ord och hur det har varit kraften i alla familjers liv från den tidigaste tiden med Adan och Eva. Båda bär på en börda av våld och synd men också av tro. Tron, tron på Gud, är själva förutsättningen för ett liv i frid och ett liv i kris. Det hör till människans storhet att se ansvaret för sina beslut och gärningar och att hon med sitt samvete kan välja den rätta vägen. Guds väg – så som Gud bestämt för människan. Det gäller från början till slutet i varje äktenskap mellan man och kvinna. Äktenskapet och familjen är en del, kanske den allra viktigaste, av hela skapelseplanen.

Ljuset som Herrens Ord ger är också ett stort löfte. Bruden och brudgummen bildar ett förbund med Gud som har en slutlig bestämmelse nämligen att få vara med i Lammets bröllop med det troende Guds folk och med Kyrkan. Varje hem, varje hus där Gud är den främsta gästen, säger påven Franciskus, är en ljusstake! Familjen, som har sin förebild i den heliga familjen i Nasaret, är alltså ett ljus och ett ljus som vittnar om Gud och Hans eviga sanning. Bibeln har många ord och begrepp som talar om kärlekens frukter och livet i familjen ”Inne i huset där mannen och hustrun sitter vi bordet ser man barnen som är i sällskap med dem som plantor av olivträd” (ps 128:3). Om då föräldrarna bygger ett liv tillsammans blir de som levande stenar i ett stort bygge, både i Guds folk och i hela samhället, skriver påven.

Det andra kapitlet talar om tidens stora utmaningar för familjen. Hur ska den kyrkliga gemenskapen kunna bära alla de stora sociala förändringar som kännetecknar vår tid i en jämförelse med det som en gång var verkligheten i det Gamla förbundets tid och det Nya förbundets tid? Det är så mycket som skiljer samhällena åt och kraven för överlevnad är så stora och svåra i vår tid att man undrar om den moraliska ordningen om Skriften vittnar om och som Kyrkan upprätthåller som samhällsgrund kan vara gällande idag. Vi lever inte länger i en odlingskultur utan i en teknologisk urbaniserande kultur där kommunikationen sker i media som den äldre tiden inte kunde ana eller tänka sig. Vi har en stor obalans mellan unga och äldre och en befolkningsminskning i den industrialiserade länderna som – enligt påven – kan leda till ekonomisk tillbakagång och brist på framtidshopp (42). Hur ska då Kyrkan vara ”ljusstaken” i samhällsutvecklingen när hon med ”all kraft förkastar alla statens tvångsinterventioner när det gäller preventivmedel, sterilisering och till och med abort” (Relatio finalis, 7, 63)? Dessa frågor måste vi ta ställning till, som enskilda, som samhällsmedborgare. Äktenskapet är ett sakrament och oupplösligt om det är ingånget i frihet och med samtycke. Det mänskliga livet är heligt från den första stunden till den sista. Att vittna om det i vår tid kräver mod, tro och övertygelse om sanningen. Allt i Skriften innehåller sanning. Allt Kyrkan undervisar som i tron och moralen vilar på Kristus. Han gör Kyrkan till sin Profet i världen. Det betyder att tiden och samhällsutvecklingen lyder under Skapelseplanen som Gud har använt för att universum skall fullbordas.

Det tredje kapitlet vill ge oss tröst och styrka genom den levande relationen till Jesus som person och som vi tror på som grunden för familjernas kallelse. Vi behöver hålla blicken fäst på Kristus i allt vi tänker och gör. ”Att bevara Herrens gåva i äktenskapets sakrament är viktigt, säger påven, inte bara för individuella familjer utan för hela den kristna gemenskapen” (Relatio finalis, 52). Slutsatsen kan bara vara en: Kyrkan är bra för familjen och familjen är bra för Kyrkan (sid 70).

                                                                                                    diakon Göran Fäldt