Bloggar

En kommission bestående av kvinnor i samverkan med biskopskonferenserna i England och Wales har 2020 kunnat sammanställa tillgängliga fakta i syftet att förstå och förhoppningsvis medvetandegöra de gifta paren om de risker för våld som tycks vara inskrivna i människans natur. Det är ett arbete och en resursbank vi i de katolska stiftsorganen försöker använda oss av som en del i evangelisationsarbetet, som biskop Anders förnyat och stöder.

I de tider som nu är blir det så viktigt att visa sammanhållning och manifestera samhällets alla goda tillgångar. Den kristna böneveckan för enheten kan vara ett sådant sätt att komma varandra närmare och känna grannskapets välsignelser.

Det är troligt att Vladimir Putin vill tillintetgöra den rysk-ortodoxa kyrkan vars högsta ledning nu innehas av patriarken av Moskva, Kyrill I. Än så länge respekteras kyrkan eftersom det ingår i Putins strategi. Efter det första världskrigets slut kunde den tyska, och senare, den italienska och spanska fascismen, ta den exekutiva makten i dessa länder under förespegling att bevara rättssamhället och familjens ställning som grund för inrikespolitiken.

En reflektion i ondskans tider. Olydnaden kommer av en brist i intellektet men lögnen kommer av brister i den moraliska karaktären som människan har i sin avbild av Gud. Det är viktigt att kunna göra skillnad mellan dessa två svagheter hos var och en av oss. En brist i intellektet kan ha många orsaker som står utanför vår kontroll och därför är förlåtliga när vi upptäcker dem och ber om förlåtelse om det inneburit ett ont mot oss själva eller andra.

Jag undrar om våra insiktsfulla domare, åklagare och advokater själva har någon högre uppfattning om sanningssägandet i domstol än vad som framgår strikt juridiskt. Det är ju uppenbart att det ljugs. Hur förhåller sig de som är satta att döma till lögner i rättsprocesser? Mened finns visserligen som dom, men saknar man en moralisk dom över osanningar, som i andra länders rättsskipning kallas trots mot domstol och som har en viss straffsats?

Det har varit en mycket särskild upplevelse att delta och tjänstgöra som diakon i en rekviemmässa för Joseph Ratzinger med prästerna, diakonbroder och församling i S:t Franciskus’ församling. Vi fick göra det den 2 januari vid aftonen. Det var först och främst en tacksägelsegudstjänst i förening med vår egen biskop och kardinal Anders som firar rekviemmässan för honom på tisdagen 3 januari i S:t Eriks domkyrka i min hemstad Stockholm.

Kyrkan – i vedertagen definition – Svenska kyrkan, är egentligen nyckeln till det flytande begreppet ”svenskhet” och ”det svenska systemet”, nyligen aktualiserat av installationen i Uppsala domkyrka av Jönköpingssonen Martin Modeus som ärkebiskop. Kyrkan ska finnas till som en oas eller en fristad för människors olika behov och med staten dela många mål som social rättvisa och jämställdhet.

Föredrag om boken ”Genusfrågorna” Är genusteorierna en lösning? Först några ord om författarna till de texter som översatts till svenska i Utskottets skriftserie n:r 7.

Jesus ger oss rollen att vara tjänande. Tjänandet kan bara vara det ödmjuka ansvarstagandet av ett av Gud givet uppdrag. Som kristna är vi kallade till tjänst, inte till makt. Den här grundläggande instruktionen, ”att vara de andras tjänare”, hjälper oss att förverkliga budet att ”älska sin nästa som sig själv (Matt 22:37-39). Den är också en hjälp att undvika frestelser till att felaktigt utöva makt. Makt kan definieras som handlingar som går utöver en gräns. Håller man sig innanför gränsen känner man ansvar och gör så gott man förmår mot andra.

Jesus ställer alltid den andra människan rakt framför oss och säger till oss: ”Ni kan inte avvisa den andre!”. Alla som mött Jesus på sin personliga  Damaskusvandring vet att tiden efter den avgörande händelsen har en fortsättning som kanske inte alls är så självklar som den första händelsen/erfarenheten. Alla döpta kommer någon gång, förr eller senare, att kompromissa med sin kallelse och ”privatisera” sin katolska tro, eller för de judiska brödernas och systrarnas del, moselagen. Paulus är ett av de stora exemplen på livsavgörande val och beslut efter mötet med Gud.