Munkens lydnad och de giftas följsamhet

Munken lyder sina överordnades beslut och är liksom nunnan kysk och fattig. De har ju avlagt lydnadslöfte. De arbetar bara för Gud och inte för världen.

Den gifte mannen lyder inte sin hustru och hustrun lyder inte sin man, för de har inte avlagt lydnadslöftet utan vigt sig till varandra i ömsesidig kärlek. De har inte lovat kyskhet, avhållsamhet, eller avståndstagande till ägande, utan gemensamt ansvar för varandra och barnen i mänsklig kärlek, om de får barn.

Mannen kan inte vara munk i sitt äktenskap och hustrun inte nunna i sitt. Var sak har sin plats.  Äktenskapet mellan den store ryske författaren Leo Tolstoj (1828-1910) och hustrun Sofia (1862-1910) var lyckligt så länge de levde som man och hustru. De var som Tobias och Sara i boken Tobit i Bibeln.

Leo ändrade sin kallelse själv och ville leva som munk i äktenskapet efter att ha läst om Jesus. Han gav bort sina rikedomar och försökte leva enkelt på åkerbruk. Han gav bort sina förlagsrättigheter och ville bara älska sina fiender, men inte sin hustru. Hennes intresse för lyx och ägodelar betraktade han som synd. Han ville inte längre komma henne nära. Hon kastade sig för hans fötter i hysteri och bad om hans kärlek. Hans sista obönhörliga vilja var att hon inte skulle få komma in i hans närhet. Han hade blivit munk enligt sin egen uppfattning.

Hon hotade med självmord men han vägrade ge upp sin nya ”kallelse”. Han hade ”valt Gud” och vem kunde tro annat än att den store författaren som alla hälsade på som på en kung eller profet, kunde ha fel. Folk nästan avgudade honom.

Men han syndade mot sina äktenskapslöften genom att underkasta sig en lydnad som ingen kunde kräva av honom. Det lyckliga äktenskapet blev en tragedi.

Lydnaden är för munkarna och nunnorna inte detsamma som önskan till martyriet. I ”Karmelitsystrarnas dialog” (1949, på svenska 1951)  låter den katolske författaren Georges Bernanos (1888-1948) moder priorinnan säga till systrarna att de inte av henne kan få tillåtelsen att välja martyriet när den nya revolutionsregeringen upphävt ordenslöftena och förbjudit ordnar och kongregationer. Det tillkommer dem inte att självständigt som ordenssystrar välja martyriet. Det är inte vad löftet om lydnad betyder.

När revolutionsgardet skulle öppna systrarnas kloster och föra bort systrarna till domstolen, hade priorinnan ett val. Antingen motsätta sig och utsätta alla sina systrar för omedelbar avrättning eller finna sig i beslutet och låta sig häktas tillsammans med de 16 systrarna. Som priorinna kunde hon inte fatta ett beslut om martyrium som skulle föra alla systrar till döden. Hon gav med sig inför myndigheterna.

Systrarna insåg att deras lydnadslöften innebar att de inte kunde motsätta sig priorinnans beslut. Systrarna kunde inte självständigt välja martyriet även om det var vad alla ville, nämligen att ge sitt liv för Kristus och för Kyrkan som är Hans brud. Efter rättegången och dödsdomen i La Conciergerie i Paris 1794 visste alla att stunden hade kommit och att de alla skulle dö.

Men lydnaden enligt ordenslöftena krävde att de visade lydnad in i det sista till sin Moder priorinna. När stunden kom har de alla i sin tur och ordning böjt knä för priorinnan och bett henne tillåta martyriet genom giljotinen. Alla systrarna var lyckliga med att i trohet till sina heliga löften be om tillåtelsen att lida martyriet. Så uppfyllde de sina löften om lydnad. De sjöng Kyrkans hymner på väg till sitt martyrium.

Priorinnan välsignade sina systrar med en liten Mariastatyett och var den sista som steg upp till sin död på schavotten. Hon har bett Kristus om välsignelsen.

Hela historien i Bernanos’ diktverk – för det är inte en dokumentär utan ett diktverk (som Dantes Den gudomliga komedin) – visar att den religiösa lydnaden – som inte har en motsvarighet i äktenskapets sakrament – är en källa till nåd och frälsning. Löftena som munkar, nunnor och präster avlägger är personliga val av lydnad, kyskhet och fattigdom som inte är samma löften som vigningen till äktenskap. Mannen och hustrun är inte förpliktade till lydnad till varandra utan till ömsesidigt ansvar i trohet och kärlek för sin familj och sitt arbete i världen. Källan till nåd för de döpta gifta är sakramentets nåd, den nåd Kristus ger makarna efter deras samtycke och fullbordan i den äktenskapliga akten. Munken och nunnan har sin lydnad och de gifta sin följsamhet. Allt har sin givna plats.

diakon Göran Fäldt