Mose tid och vår tid
Guds folks profeter ställer samma fråga idag som de gjorde under Mose: ”Är Han inte din Fader som har skapat dig”? (5 Mos 32: 6, Moses sång).
När vår tid kan ha en begränsad tillgång till vår biologiska natur och utnyttjar den, är det lätt så att människan tror sig vara härskare över den natur som är henne given av Gud. I detta växande gap mellan världslig vetenskap och kristen religion uppstår hela tiden frågor av etiskt slag. Med moderna abortpiller har vi skaffat oss makt för fortplantningen som mänsklig ras. Det moderna samhället vill inte påminnas om att människan är Guds skapelse och inte hennes egen. Man vill glömma det, precis som man ville glömma det på Mose tid:
”Klippan, ditt ursprung, försummade du, du glömde den Gud som gav dig liv” (Moses sång, 32:18).
Mose är sin tids Augustinus, Thomas av Aquino, Benedikt XVI, och möter samma motstånd hos Guds folk på sin tid, som vi i den katolska tron möter i vår samtid. Man vill inte erkänna Gud som vår Skapare, eftersom det skulle ta ifrån oss handlingsfriheten och hindra oss att ordna vårt samhälle som vi själva tycker är bäst. Den moderna familjens sätt att planera sina barns födelser har helt kommit att påverkas av preventivmedelanvändningen som haft statligt stöd och som framhållits som normalt i äktenskapen. Västerlandet tycker att de har något att erbjuda resten av världen, p-piller, aborter och eutanasi. Men man försvarar sig väl
Encyklikan Humanae Vitae av Paulus VI 1968 hade emellertid förklarat att de artificiella barnbegränsningsmetoderna inte var förenliga med Kyrkans lära om föräldraskapet och sexualitetens mening. Under en kongress i maj 2023 i Rom organiserad av den internationella bioetikstiftelsen Jérôme Lejeune har man emellertid lyft fram encyklikan som inte bara fortfarande giltig som uttryck för offentlig katolsk lära utan som profetisk och som mer aktuell än på den tid då den framlades av numera helgonförklarade påven Paulus VI.
Två kvinnliga professorer, Elena Postigo och Maria Lacalle Noriega har varit överens om att Humanae Vitae på grund av sekulära värderingar reducerats till ett ”nej till pillret” och bland katoliker blivit ”en stor obekant”. Professor Noriega sa under kongressen att ideologier skapar ”så mycket förvirring och lidande” att man med kardinal Ladarias ord behöver föreslå en ”holistisk antropologi som kan förena friheten med naturen” och hjälpa oss att fullt ut leva en helt mänsklig sexualitet.
Professor Postigo sa också att vi måste ”förstå begreppet mänsklig natur utan att förfalla till en biologism som förenklas till den naturliga rytmens språk, eller moralismen i förbudstänkandet”.
Under kongressen sades också sammanfattningsvis att ”allt nu står på spel”. Antingen är vi andliga och skapade av ett annat andligt väsen eller så är vi immanenta väsen som skapat oss själva. Båda dessa perspektiv avgör också bioetikens innebörd och framtid.
Encyklikan Humanae Vitae har gått in på frågorna om sexualiteten, kärleken och livet. Frågorna hör tätt ihop och är i kontakt med varandra och ”berör människor i alla tider”.
Vår tid och Mose tid är lika varandra eftersom människor alltid är människor på samma sätt.
Kan vi då inte idag ställa samma fråga som Mose ställde till de sekulariserade profeterna på hans tid? ”Är Han inte din Fader som har skapat dig”? Har vår tid inte gjort samma misstag och insatt sig i Guds ställe?
”Klippan, ditt ursprung, försummade du, du glömde den Gud som gav dig liv”.
Allt står på spel. Sanningen har sin egen kraft. Påven och biskoparna kan inte stå ensamma med det moraliska budskapet om familjen, äktenskapet, sexualiteten och kärleken. Prästerna, diakonerna och det trogna lekfolket måste undervisa de döpta om värdigheten i att vara skapta av Gud och inte av sig själva!
diakon Göran Fäldt
