Bordskulturen i hemmet då och nu
Så här långt i efterhand (80 år senare) förstår jag hur klokt min mor fostrade mig från början. Tänk vad man fick lära sig. Vilken nytta man hade av det senare i livet, hur man uppträdde mot sina lärare, sina chefer, mot prästerna, och ännu lite senare om man själv fick ledarställning!
Alla mammor hade samma metod i kvarteret där vi bodde. Som barn ville vi inte alltid äta vad mor gjort i ordning och ville slippa.
Det kunde låta så här:
- Mamma, får jag gå från bordet nu?
- Har du ätit upp allt då?
- Nej, jag orkar inte mer.
- Sitt en stund då och vänta ska du se att du får lite mer aptit.
- Jag tycker inte om maten.
- Sitt en stund till så ska du se att det går bra.
- Mamma, får jag gå från bordet nu då? Jag tog en tugga till.
-Ska du inte äta upp det som ligger på tallriken, då?
- Nej, jag vill inte, får jag inte gå från bordet ändå, snälla mamma?
-Sitt nu kvar lite grann, så går det nog.
-Mamma, nu har jag ätit allt. Får jag gå från bordet?
-Hur var det med tackbönen, har du bett den?
-Nej.
- Hur låter den?
- Tack gode Gud för maten, amen!
- Ser du så bra det gick! Du måste ju äta ordentligt för att bli stor och stark. Som pappa. Och glöm inte att tacka!
- Får jag gå från bordet nu, mamma?
- Visst får du det, min skatt! Spring ut på gården och lek nu så kan du komma in sen och sova en stund!
diakon Göran Fäldt