september 2019

​​​​​​​”Ni har ju dött, och ni lever ett osynligt liv tillsam­mans med Kris­tus hos Gud”. Paulus drar konsekvenserna av det han sagt i bör­jan av sitt brev till kolosserna. Genom tron och do­pet har de dött från ett sätt att leva och gått in i ett nytt. Men det gamla levnadssättet upphör in­te utan vår medverkan. Paulus säger att det gamla måste ”dödas: otukt, orenhet, lidelser och onda lustar och själviskheten, detta avguderi”. Den själviske har sig själv som avgud.

​​​​​​​"Det gick ut kraft från honom." Paulus förklarar hur det är möjligt. "I honom har hela den gudomliga fullheten förkroppsligats och tagit sin boning." Johannes säger: ”Ordet blev kött och tog sin boning i honom”. Psaltaren sjunger: ”En gång har Gud talat”. Hela Guds fullhet i en enda människa, i ett enda ord.

​​​​​​​Kristus botar mannen med en förtvinad högerhand. Kristus är Guds ”högra hand”, som helar människan. Mannens högra hand repre­senterar människan i hennes svaghet resp. kraft. Den ”helade” människan ser vi i den glädje som lyser fram i Pauli brev. Paulus vittnar om honom som rymmer vishetens och kun­ska­pens alla skatter, men det står ännu under hoppets förtec­ken.

Den anstötliga vägen till frid. De flesta partier och organisationer, ibland också kyrkor och samfund, lägger ner stor mö­da på att göra sitt budskap attraktivt och lockande. Jesus tycks vara komplett ointresserad av sådant. Här tycks han snarast vilja skräm­ma bort de ”stora skaror” som följde honom.

​​​​​​​Enligt Mose lag var det tillåtet att rycka av ax och äta, när man passerade en annans åker. Men de skriftlärda såg det som ett arbete, och därmed fick det inte utföras på sabbaten. Av en barm­härtig lag hade blivit en obarmhärtig föreskrift. Jesus tillåter sina lärjungar att göra det, av barmhärtighet. De var helt enkelt hungriga. Men hans ord rymmer mera.