Söndagsbetraktelse 8 september 2019
Lukas 14:25-33
Stora skaror gick tillsammans med Jesus, och han vände sig om och sade till dem: »Om någon kommer till mig utan att hata sin far och sin mor och sin hustru och sina barn och sina syskon och därtill sitt eget liv, kan han inte vara min lärjunge. Den som inte bär sitt kors och följer efter mig kan inte vara min lärjunge. Om någon av er vill bygga ett torn, sätter han sig då inte ner och räknar ut vad det kostar, för att se om han har råd med bygget? Annars kan det hända att de som ser att han har lagt grunden men inte kan bygga färdigt börjar göra narr av honom och säger: Den där, han satte i gång ett bygge men kunde inte få det färdigt! Eller om en kung vill dra ut i fält mot en annan kung, sätter han sig då inte ner och överväger om han med tio tusen man kan möta den som rycker an med tjugo tusen? Kan han inte det skickar han sändebud för att be om fred medan den andre ännu är långt borta. Så är det alltså: ingen av er kan vara min lärjunge om han inte avstår från allt han äger.«
Betraktelse
Kyrkan har firat Marias födelse sedan fjärde eller femte århundradet.
Det sägs att födelsedagen i September valdes därför att det var då man i östkyrkan började kyrkoåret, datumet 8 september gav anledning till att den Obefläckade Avlelsens Högtid föll den 8 December.
Marias födelsedag, den 8:e September, är den första av tre ”Maria firanden” i kyrkan inom en kort tid;
den 12:e September firas Marias heliga namn, och den
15:e firas Maria ”Vår Fru av sorg; Maria Dolorosa, Martyrernas Drottning.
Det hela blir en vacker Maria Oktav.
Skriften redogör inte för Marias födelse, men enligt gammal tradition var Anna och Joachim Marias föräldrar, de hade länge bett Gud att få barn. Han benådade dem med detta speciella flickebarn, och det sägs att innan Maria föddes, fick de löfte om ett barn som skulle främja Guds frälsningsplan för världen.
Vad som är viktigt att se i denna berättelse är att man tidigt i Kyrkan såg Guds speciella närvaro i och omkring Marias liv - och hennes viktiga roll.
Sankt Augustinus förknippar Marias födelse med Jesu frälsningsarbete.
Han ber jorden att glädjas och lysa fram i ljuset av hennes födelse.
”Hon är ängens blomma ur vilken dalens dyrbara lilja blommade.
Genom hennes födelse förändras naturen som vi ärvt från våra första föräldrar”.
Ur Judas och Davids rot växer ett skott från vilket den allra underbaraste och mest ljuvligt doftande Ros växer fram; Jesus.
Skottet är Jungfru Maria, för ur Davids led härstammar en jungfru, jungfrun som födde en son; Emmanuel.
Denna jungfru skulle också krossa ormens huvud, vilket hon gör genom att vara "Den Obefläckade Avlelsen" och genom att ge världen Frälsaren.
Inkarnationen blir gripbar i Maria, hon är ett levande tecken på Guds trofasthet, hon är ett uttryck för Guds närhet.
Marias födelsedag är en av tre födelsedagar som firas i Kyrkan. De andra två är Vår Herres, och Johannes Döparens födelsedag.
Kyrkan firar inte helgonens födelsedagar förutom i dessa tre undantag och
” den saliga jungfru Marias födelsedag är ett utsökt undantag eftersom hennes själ var det utrymme från vilket Gud kunde få tillgång till mänskligheten…
Som Augustinus en gång sa,
så hade Maria tagit emot Jesus i sitt hjärta
innan hon blev hans Moder enligt köttet.
Marias själ var den plats där Gud kunde komma in i vår mänsklighet.
”Hon som trodde” och som också bar världens ljus i sitt hjärta,
förändrade världen i dess grund.
I motsats till världens stora och mäktiga,
gjorde hon det i kraften av Guds tillträde till hennes själ.
Bara i själens kraft kan världen i sanning bli förändrad och räddad”.
(Benedikt XVI)
Våra urfäder avvek från Guds vilja och på så vis levde under en förbannelse.
Men i Guds barmhärtighet fick vi ta emot en allt större gåva!; Gud gav sig själv i Kristus genom Maria.
Detta barn vi kontemplerar idag på hennes födelsedag, är skapad till att vara Guds Moder.
Moderskapet vilar redan i det här lilla barnet,
allting i henne är format för att kunna ta emot Guds son.
I ett under - blir det också hennes son.
Jesus ber oss att ge upp vår familj och vänner, ge upp även vår livsstil,
om det på något vis skulle vara till hinder- inte bara till att följa Kristus, och Kristi lära, men till att ständigt älska Jesus mer, och älska Honom mest!
Jesus är stor,
Han är Mästaren som kräver att den som följer Honom gör så helhjärtat,
Han är Älskaren som kräver hela vårt hjärta och all vår uppmärksamhet, Han är Gud som kräver vår lydnad,
Han är den lidande Tjänaren som kräver att vi var dag tar upp vårt kors, Han är Lammet som kräver att våra ögon beskyddar oss från att gå andra än Hans vägar.
Hans krav är inte hårda, inte för stora, de är milda och ödmjuka, de är ett behag för dem som vill gå i Hans efterföljelse.
Den heliga Jungfru Maria som levde ett så speciellt kall
att alla generationer skulle kalla henne salig, lär oss allt detta.
Hon överlämnade sig till Gud som Hans lärjunge,Barn, Brud, Tjänarinna och Mor, hon vakade över sitt liv och sitt hjärta så att det skulle vara helt och hållet Kristi liv och hjärta i henne.
Till detta barn, vars födelse vi idag minns ( även om Söndagens liturgi prioriteras ), kan vi ge våra hjärtan och vårt förstånd - hon ska vaka över dem, så att det förblir Hans.
Den åldrande Paulus - fånge för Kristus - ber Filemon att med öppet hjärta ta emot slaven Onesimos, - som nu i Paulus sällskap blivit kristen - och att ta emot honom som om det vore Paulus själv!
Hur mycket mer ber inte Jesus oss att ta emot, detta högt välsignade barn, Jesu Moder, som om det vore Han!
”…vara Min lärjunge…”
Marias Lamm
