september 2019

​​​​​​​Allt i himlen och på jorden, synligt och osynligt, allt är skapat ge­nom Kristus och i Kristus. Allting hålls samman i honom. Paulus summerar hela sin hisnande teologi. Det skedde inte i idéernas eller teologernas värld, utan genom "hans blod på korset". Därigenom stiftades fred och försonades allt, allt på jorden och allt i himlen.

​​​​​​​Vi hör en varm ton i Pauli brev till församlingen i Kolossai. Han ber ständigt för den. Brevet skall berätta om de faror som hotar. Paulus påminner om att de har räddats ur mörkrets välde och förts in i ljuset, den älskade Sonens rike. För att insikten skall bestå måste den växa till, annars krymper den. ”Status quo” finns inte. Den som inte går framåt i ”kunskapen om Gud”, förlorar den kunskap han har. Tillväxten sker dels genom växande kun­skap, dels genom ”alla slags goda gärningar”. Det ena befrämjar och samverkar med det andra.

​​​​​​​Paulus tackar Gud för vad som hänt i Kolossai i Mindre Asien. Människorna där har fått del av tron på Kristus, de lever i kärleken och i hoppet. De har ”hört sanningens ord, evangeliet, som har nått fram till dem liksom det bär frukt och växer till i hela världen”. Det är inte vilken religion som helst, inte andlighet i största allmänhet. Längre fram i brevet skall aposteln tala om den gudomliga ”fullhet” som bor i Kristus och som skall ”försona allt”. Anspråken är enorma, ”sanningens ord…”. Vad bygger anspråken på?

​​​​​​​Gregorius ville egentligen inte bli påve. Helst ville han förbli munk. Men när han kallades ställde han sig till Kyrkans förfogande. Med Paulus kunde han säga: ”Jag är er tjänare för Jesu skull”. Gregorius ställer höga krav på sig själv och på alla herdar. De skall vara som väktar­na/spa­nar­na hos profeten Hesekiel, som skulle upp­täcka fienden i tid och varna för den. Därför måste de stå på ett "högt ställe", så att de kunde se.

​​​​​​​Under både söndags- och vardagsmässorna till kyr­koårets slut lyssnar vi till Lukas evangelium. Idag talar Jesus i sin hemstad Nasaret, i synago­gan. Lukas beskriver därmed programmatiskt villkoren för att lyssna till Guds och Jesu ord. Den första reaktionen var fascination över "de ljuvliga ord som utgick ur hans mun". Men reaktionen går snart över. De menar sig re­dan känna igen honom som "Josefs son". De tror sig redan ve­ta vem han är. De kräver tecken och bevis. De tar anstöt i stället för att lyssna och tro.