juni 2019

Paulus har yrkat på att få sin sak avgjord av kejsa­ren. Det är inte envishet. Han hade fått höra av Her­ren: ”Var inte rädd. Så som du har vittnat om mig i Jerusalem måste du också vittna i Rom”. Paulus vet att det ingår i en högre plan. Petrus får höra något liknande: "När du blir gammal, skall du sträcka ut dina armar och någon annan skall spänna bältet om dig och föra dig dit du inte vill".

Det finns skäl att tacka för vårt land, vårt språk och vår historia, för na­tur och kultur, för fred och frihet. Inte minst Skåne har i gångna tider hemsökts av ödesdigra krig. Låt oss be för vårt land! Till vår historia här i Skåne hör premonstratenserna, vars grundare Nor­bert av Xanten (d. 1134) vi firar idag. Redan 1155 byggde hans bröder klostret i Tu­ma­thorp utanför nu­var­ande Simrishamn och ver­kade där nästan 400 år.

Bonifatius var ivrig både att leva som munk och att för­kun­na som mis­sionär. Han dog som martyr år 754 och räknas som Tysk­lands apostel. Kyrkan är ett skepp, säger han, som ständigt ska­kas av pröv­ningarnas vågor. ”Hon får inte överges, hon måste sty­ras.” Pauli avskedstal till de äldste i Efesos förmedlar den apostoliska läran, den s.k. lärosuccessionen, till nästa generation. De skall vara ”herdar för Guds församling”. De troende skall kunna lita på att deras herdar re­presenterar den Gode Herden, både i lära och liv.