Söndagsbetraktelse 2 juni 2019

Johannes 17:20–26
Vid den tiden lyfte Jesus blicken mot himlen och sade: »Fader, jag ber inte bara för dem som du har gett mig, utan också för alla som genom deras ord tror på mig. Jag ber att de alla skall bli ett och att liksom du, fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss. Då skall världen tro på att du har sänt mig. Den härlighet som du har gett mig har jag gett dem för att de skall bli ett och för att liksom vi är ett, jag i dem och du i mig, de skall fullkomnas och bli ett. Då skall världen förstå att du har sänt mig och älskat dem så som du har älskat mig.
Fader, jag vill att de som du har gett mig skall vara med mig där jag är, för att de skall få se min härlighet, den som du har gett mig, eftersom du har älskat mig redan före världens skapelse. Rättfärdige fader, världen känner dig inte, men jag känner dig, och de har förstått att du har sänt mig. Jag har gjort ditt namn känt för dem och skall göra det känt, för att den kärlek som du har älskat mig med skall vara i dem, och jag i dem.«

Betraktelse
Efter att ha bett för Apostlarna ber Jesus för hela Kyrkan. 
Alla de som skulle bli Hans; de av oss som nu lever, de som levt före oss och de som kommer efter oss, var närvarande i Hans bön och i Hans Hjärta. 

Cornelius a Lapide, påminner oss om hur tacksamma vi ska vara till Jesus för att Han bett till Fadern för oss att Gud välsignar oss och ger oss det vi, var och en, behöver för att nå Fadern.

Jesus, översteprästen som sitter på högra sidan av Majestätets tron, "skild från syndare och upphöjd över himlarna" fortsätter att be och vädja för oss. 
Under sitt liv på jorden uppsände Han till Fadern höga rop och enträgna böner för att de som nalkas Gud genom Honom skulle få nåd att gå hela vägen fram till Jesu Heliga Hjärta som är ”Guds hus och himmelens port” (jfr Heb; 5).

Jesus ber för enhet. 
Också vi vänder oss till Gud i bön, därför att, som St. Johannes Paulus II har sagt, 
”enheten är den Helige Andens gåva”.
Det vore omöjligt för oss, av egna krafter, att kunna framkalla enhet.
Samtidigt kan vi inte bara vänta på att gåvan ska komma nerdimpandes uppifrån,
vår längtan efter en Kyrka måste ”blötläggas” i böner och i ett heligt liv.

Enhet gjord av människohänder blir förvirring och oenighet. 
Enhet består inte av att var ”sida” skär bort lite för att den andra ”sidan” ska få plats. 
Det finns ingen människa som kan ta på sig ansvaret att kompromissa något här och skära bort något annat där, eftersom Kyrkan är instiftad av Jesus Kristus; det är Hans Kyrka och Brud, som Han har dött för. 

Vi söker inte heller en ekumenik som främjar likgiltighet till vår tro och som förenar oss i ett ”Ja till allt!”.
”En Herre, en tro, ett dop”
Vi kan således inte bli förenade i en Herre om vi inte har  samma tro i Honom som vi tror på; 

”för om vi tror och önskar olika saker blir vår kärlek skingrad” .
                                                      (Thomas av Aquino;Commentary on St. John’s Gospel)


Fadern och Sonen är ett i varandra. Om vi blir ett likt dem, ger det frukt; världen ska tro. 
Jesus ber inte för världen men för dem som genom Apostlarna och deras lärjungar och efterföljare, tror. 
Jesus ber för enhet i Kyrkan. Då ska världen tro.

”Gud är en Gud av Frid”,  ”så om lärjungarna håller sig till samma lära som Läraren, kommer de som lyssnar att känna Läraren genom lärjungarna”. 
                                                                                   (Johannes Krysostomos)


Måste vi inte först tillåta att Guds kärlek, som vi ser i Jesus Kristus, formar våra liv och vårt liv i Kyrkan?

Jesus klagar smärtsamt över att Han är så lite älskad
( t.ex till St:a Margareta Maria Alacoque). Han ger sitt Hjärta, men så få söker sig till Honom. 
Han söker vänner som vill ta emot Honom i en kärlek som är villig att förena sig med Hans. 
Han längtar efter att bli förenad med var och en så som Han är förenad med Fadern. 
Jesu Heliga Hjärta är symbolen för Hans kärlek, vilken finns till överflöd i den Heliga Eukaristin. Hans Hjärta är Heligt eftersom det är förenat med Hans Gudomlighet. Kärlek till Gud i det Heliga Sakramentet förenar oss inte enbart med Gud men också, i Gud, till varandra; den Heliga Eukaristin är således ett Bröd som ”gör ett”.
Men Brödet förenar dem som äter och dricker ur Jesus Eukaristiska Hjärta därför att deras tro, redan har fört dem samman!

Hur ska världen tro på Jesus? Det är enheten inom Kyrkan som vittnar om Kristus! 
För Kristus ber att de som tror ska vittna till dem som inte tror så att också de ska tro. 
När de som inte tror får tro, blir de ett med dem som redan trodde; Kyrkan! 
Så vill vår Herre att det ska fullföljas till världens ände tills det blir en tro, ett dop…en Kyrka. 
När vi, var vi än är i världen, kan höra samma Evangelium, ta emot samma lära och uttrycka vår tro i en liturgi som består tidernas förändringar, blir vi också förenade i Kristi Kropp och Blod.

Är det inte den Helige Ande som är Kärlek, Kärleken med vilken och i vilken, Fadern älskar Sonen, och som vi, när vi har kommit så långt på vår väg, till fullo får ta del av så att vi älskar med samma Kärlek vi är älskad med? 
I så fall är enhet ett andligt förverkligande i var människas liv som då når in i den andre som blivit antänd av samme Ande, samma Kärlek.

                           ”…så som du har älskat mig…”

Marias Lamm