Kortpredikan 1 juni 2019, S. Justinus, martyr

Apg 18:23-28; Ps 47:2-3,8-10; Joh 16:23b-28

Justinus Martyren (d. 165) är en av kyrkans första s.k. apologe­ter. Med förnuftiga argument försvarade han tron mot förvräng­ning­ar och kyrkan mot ont förtal.[1] Han visste vad som väntade när han fördes inför den romerske pre­fekten och uppmana­des att ”offra till gu­dar­na”. Han vittnade med glädje om san­ningen, trots att det kos­tade ho­nom livet.

Vi måste naturligtvis erkänna berättigad kritik, men inte blunda för eller huka oss för den oberättigade. Ännu mindre ”offra” till vår tids av­gudar.   

Jesus antyder vad som skall hända när han sänder Anden, San­ningens Ande. Att han ”lämnar världen” betyder ingen minskad närvaro, utan tvärtom. Då skall lärjungarnas ”glädje bli fullkom­lig”. Den glädje som martyrerna vittnade om utlovas också ge­nom bönen i Jesu namn.

"Ännu har ni inte bett om något i mitt namn", säger Jesus. "Be, och ni skall få, så att er glädje blir fullkomlig."

Hela tiden går vägen vidare.

Den första bönen i Fader, ”helgat varde ditt namn”, följs av bönen om att Guds rike skall komma. Enligt aposteln är Guds rike "rätt­fä­rdighet och frid och gläd­je i den helige Ande". Den tredje bö­nen, ”ske din vilja…”, var Sonens egen bön i Getsemane.

I dessa inledande böner ser fäder­na en skymt av den Heliga Tre­enig­heten, Fadern, Anden och So­nen.   

"O du helige Ande kom, uppfyll dina troendes hjärtan och tänd i oss din kärleks eld." 

                                                                                     pater Ingmar Svanteson

[1] Hans apologier finns på svenska, Artos Förlag: Justinus Martyren