söndagar "under året"

Paulus pekar hela tiden tillbaka på Kristus; många i församlingen i Korinth var personer man såg upp till och beundrade. En del insåg riskerna med konkurrensen om ledarskapet bland de trogna och visade därför särskild vördnad för Paulus. Han var ju ändå den som först kommit till dem som förkunnare och andlig ledare. Att Paulus verkligen var inspirerad av den Helige Ande bevisar han när han undandrar sig all särskild tacksamhet eller vördnad från de troendes sida. ”Har Kristus blivit delad”, frågar han? ”Var det kanske Paulus som korsfästes för er?”

Kära kristna, kära unga, kära barn! Ibland klarar man sig undan en liten olycka och säger: ”Det var nära ögat!” Ögat vill man alltid skydda, att få ont i ögat är lite skrämmande. Man kan ju bli blind! Om det var ”nära ögat” är man tacksam och glad att det värsta inte hände: Jag blev inte överkörd, jag ramlade inte från hästen och bröt nacken! Jag halkade inte omkull och bröt foten! Det började inte brinna i sovrummet! Men det var ”nära ögat”!

Kära kristna, ”Att de döda uppstår har också Mose visat i stället om törnbusken” (2 Mos 3:6). Att Lukas skriver som han gör förklarar något viktigt för oss. Lukas vet att Jesus har dött på ett kors, tagits ned från korset, lagts i sin mor Marias knä, blivit begravd bakom ett stenblock, blivit levande igen, lämnat graven, mött kvinnorna, gått till apostlarna och visat dem hålen efter spikarna i sina händer. Han kunde aldrig få någon grav på jorden. Han lämnade jorden med sin kropp och lämnade oss i sällskap med den Helige Ande.