söndagar i fastetiden

1 Mos 12:1-4; 2 Tim 1:8b-10; Matt 17:1-9

Fastetiden är en tid för nyorientering i vår kallelse som kristna människor. Framför oss i dag får vi bilden av Jesus som förvandlas inför apostlarna. Hans kläder blev skinande vita och Faderns röst hördes: ”Detta är min älskade son, min utvalde, lyssna till Honom”. Om Jesus är utvald är vi, i hans efterföljelse, också utvalda med början i vårt dop.

”Om du är Guds son” säger Djävulen till Jesus. ”Om du följer Kristus och håller hans bud”, är vårt samvetes fråga till vårt sanna jag, det som är min egen person, inte lik någon annans person! Kära bröder och systrar i fastetiden, samvetet är det effektiva instrument Gud gett människan som art. Med det kan hon ta ansvar för sina gärningar. Djuren kan det inte. Är samvetet sjukt sjunker människan ner och blir sämre, är det friskt stiger människan uppåt och blir bättre.

Kära bröder och systrar, Församlingen av kristna är redan den en läkande och helande gemenskap, och den måste därför hela tiden upptäcka sitt eget uppdrag. Den är kallad att ta emot andra människor i Jesu namn! Den är också, liksom Herren själv, en sökande herde. Var finns Guds barn ute i världen, särskilt de som inte ens vet att de är Guds barn? Låt oss söka upp dem! Låt oss glädja oss över att återfinna dem! De var borta, men aldrig förlorade!