Predikan 6 söndagen under året 2020
Syr 15: 15-20; Ps 119; 1 Kor 2: 6-10; Matt 5:17-37
Dagens läsningar rör den kristna trons förhållande till Moses Lag, Guds uppenbarelse för det judiska folket. Vi hör i evangeliet Jesus Kristus själv säga att han kommit inte för att upphäva utan för att uppfylla den. I Bergspredikan, som dagens evangelieläsning är tagen ur, skärper Jesus dessutom budordens innebörd på tre områden - vrede, sexualmoral och personligt rättfärdigande. Även om kristen tro först och främst, före allt annat, är en relation till en personlig Gud, så talar alltså denne personlige Gud - vi får inte glömma att när Jesus förklarar Lagen så är det Lagstiftaren själv som talar, den som gav Lagen åt Mose och därför vet hur den ska förstås - om inte bara bud, utan t o m hårdare bud att följa. Hur får vi ihop detta när vi betänker Aposteln Paulus polemik mot den mosaiska Lagen och den tidiga Kyrkans beslut att den på flera punkter är överspelad?
I min predikan idag försöker jag formulera ett svar genom att betrakta Lagens tre delar - den civila, den rituella (alla matregler, sabbatsregler, offerkulten i templet osv) och den moraliska - och deras olika funktion för Israel i det steg i frälsningshistorien som handlade om att formera det judiska folket till en nation, särskild från alla andra i tjänsten för Gud, och för att Gud skulle kunna bli människa i det folket, den nationen, och hur Jesus Kristus slutligen är den som själv uppfyller var och en av dem. Förstår vi hur varje del uppfylls kan vi också se vår relation till Moses Lag som kristna idag. För den relationen går genom Kristus själv. Han är nyckeln som får oss att förstå vad i Lagens andemening, det som Lagstiftaren själv hade tänkt, som är kallelsen till frälsande helighet, dvs vad både de första och de hårdare buden egentligen beskriver; och han är, som närvarande i Kyrkans oföränderliga tro och sju sakrament, den nödvändiga hjälpen för att konkret kunna leva den kallelsen alltmer.
pater Thomas Idergard