Predikan 6 augusti 2022, Kristi Förklaring

”Om vi söker ’humility’ och inte ’pride' får också vi omvandlas med Jesus till dem Gud hade tänkt”

Dan 7: 9-10, 13-14; Ps 97; Luk 9: 28-36

Vad är Kyrkan och varför finns hon till?

I samhället, men även inne i kristenheten, råder det idag tyvärr en del förvirring om svaret.

Men vi kan börja med att slå fast vad Kyrkan inte är: en andlig serviceinstans eller en mötesplats för gelikar – och vad hon inte gör: bekräfta oss i att det vi känner och vill alltid är rätt, bara för att vi känner och vill det.

Kyrkan är istället inbrytningen av himmelriket, av det eviga och heliga, Guds egen verklighet, i tid och rum. Hon är himlens ambassad, eller himlens port, i världen. Kyrkan är grundad av Jesus Kristus själv, med honom som sitt huvud, och hon har fått sina synliga tecken och markörer direkt av honom, t ex Petrusämbetet för hennes sammanhållning i den tro som Kristus gav apostlarna, och prästämbetet, för tjänst, i den obrutna tron därifrån.

Kyrkan består av syndare, flera mycket svåra sådana t o m. Hennes helighet kommer aldrig ur förträffligheten hos oss som finns här, utan enbart genom närvaron av gudomligt liv i henne. Så kan Kyrkan vara Guds redskap för hans kärleksfulla omvandling av dem som söker sig dit, till Jesus Kristus likhet, efter Guds plan. Med alla troende i alla tider är hon, och kallas till att allt bättre bli, Kristus kropp, utföraren av Guds vilja i välden.

Händelsen vi kallar Kristi förklaring visar precis detta.

Samma tre lärjungar som senare ska vara med Jesus i hans dödsångest i Getsemane, får tydligt se, inte bara ana, hur den gudomliga härligheten lyser ur, inte bara reflekteras i, Jesus fysiska gestalt. Helt inramat av det Gamla Testamentets liturgi och symbolspråk som visar att Jesus Kristus, Gud som blivit människa, inte är ännu en profet, utan den som fullkomnar allt som Israels tro, med Moses lag och Elia och övriga profeter, hela tiden pekat fram emot.

Kristus kallar alla att följa honom, och vill göra den som följer till en ny skapelse, genom den Helige Ande, med syndernas förlåtelse och löftet om liv bortom döden. Detta görs möjligt i och genom Kyrkan; sanningen som bärs av den oföränderliga läran och de sju sakramenten, som hjälper oss att dö bort från vårt gamla jag, det som vill anpassa Gud till sin vilja och sina känslor, för att istället leva i en stegvis omvandling till alltmer av helighet. På latin heter dagens fest ”Transfiguratio”; ”omvandling”. Av och i Kristus!

Att denna vår omvandling förutsätter försakelser och lidanden, men att den ska fullkomnas i en kroppslig uppståndelse – det är evangeliet, det glada budskapet. Inget annat.

Det kallar alla till Kyrkan och till den omvandlande delaktigheten i gudomligt liv. Alldeles oavsett kön, etnicitet, ålder, hälsa, status, läggning, identitet, eller vilka av våra självuppfunna indelningar som nu råkar vara på modet. Och oavsett våra synder, stora, små, synliga, osynliga, som blir förlåtna om vi bara ber om det! I en anda av ”humility” i motsats till ”pride”. Alla är välkomna. Men inte på sina egna villkor. Utan på Kristus villkor. För att bli alltmer lika honom här, och därför slutligen en dag också i uppståndelsen till evigt liv. Amen

                                                                                                                  pater Thomas Idergard