Predikan 7 Påsksöndagen 2021
7 PÅSKSÖNDAGEN 2021
Apg 1:15–17, 20ac, 21–26; Ps 103:1–2, 11–12, 19–20b (R. 19a); 1 Joh 4:11–16; Joh 17:11b–19
Vi har just firat Jesu Kristi Himmelsfärd. Vid detta tillfälle hörde vi i torsdags ett viktigt vittnesbörd ur Apostlagärningarna när evangelisten Lukas berättar om när Jesu lärjungar såg att Herren ”lyftes upp i höjden, och ett moln tog Honom ur deras åsyn. (Apg 1)” Apostlarna fick inte se Herren längre. Strax efter Uppståndelsen visade Jesus sig, och visade lärjungarna sin dolda närvaro genom att ge sig till känna i brödbrytandet, i den Heliga Mässan. I den Heliga Mässan är Han närvarande hos oss till tidens slut, precis som Han lovat oss. Han har också lovat oss, att Han skall komma tillbaka. Med tro väntar vi på Hans slutliga ankomst. Detta uttrycker vi som trons mysterium i varje Mässa: ”Din död förkunnar vi, Herre, och Din uppståndelse bekänner vi, till dess Du återkommer i härlighet.”
Dagens läsningar börjar med den helige Petrus´ tal. Det behövs någon ”till denna tjänst som var med oss under hela den tid då Herren Jesus kom och gick ibland oss, från det att Han döptes av Johannes fram till den dag då Han blev upptagen från oss – någon av dem skall vittna tillsammans med oss om hans uppståndelse.” ”Herren Jesus gick in och ut bland oss”. Det behövs inte någon som helst. Det behövs Sanningens vittne. Bland de 120 bröderna och bland de två föreslagna utvaldes Mattias. Mattias utvaldes ju av Gud, han valdes inte av människor, eftersom man ju kastade lott och hade två föreslagna. ”Så kastade de lott, och lotten föll på Mattias, och han upptogs som den tolfte bland apostlarna.” En ersättare var viktig. Första generationens kristna ville ha 12 män i apostlakollegiet, fundamentet för ”det nya Israel”, likt patriarken Jakobs tolv söner som var stamfäder för det gamla. Mattias blev så utvald av den Helige Ande som det rätta vittnet, Guds utvalde apostel, inte bara ett ögonvittne.
Det hänger ihop med Johannes´ ord i dagens andra läsning: ”Vi har sett och kan vittna om att Fadern har sänt sin Son att rädda världen.” – att ”frälsa” världen.
I dagens Evangelium hör vi Herren be till Fadern: ”Liksom Du har sänt Mig till världen, har Jag sänt dem till världen, och för deras skull helgar Jag Mig till ett offer, för att också de skall helgas genom sanningen.”
Jesus vittnar om Fadern, om det osynliga och om den eviga verkligheten, om livet i Gud. De troende som mötte Jesus fick i uppdrag att vittna om Gud som är kärleken själv. På vilket sätt? Johannes aposteln klargör: ”Mina kära, om Gud har älskat oss så, måste också vi älska varandra. Ingen har någonsin sett Gud. Men om vi älskar varandra är Gud alltid i oss, och hans kärlek har nått sin fullhet i oss.”
Låt oss begrunda djupare dessa ord: ”om vi älskar varandra är Gud alltid i oss”.
När jag kom till Sverige och fick lära mig många nya svenska ord fick jag bl a höra detta konstiga ord: ”spetälska”. Vad har ”spetälska” med ”älska” att göra? Inget! Men just detta ord kan hjälpa oss att komma ihåg något viktigt. Det hittar vi i den helige Franciskus´ Testamente. Texten börjar så här:
”Herren ingav mig, broder Franciskus, att på följande sätt börja göra bot. Då jag levde i synd fann jag det mycket bittert att se de spetälska. Men Herren själv ledde mig in bland dem och jag var barmhärtig mot dem. Och då jag kom tillbaka från dem, hade det som kändes bittert för mig förvandlats till sötma för själ och kropp.”
Franciskus upplevde det särskilt svårt att möta de leprasjuka. Han växte upp i lyx eftersom hans far var stadens rikaste tygköpman. Men av Guds nåd fick han ”älska” de ”spetälska”. Hans omvändelse börjar med detta! Av Guds nåd kunde han se Jesus den lidande i de sjuka och fattiga och uteslutna. Jesus den barmhärtige och den fattige visade sig för Honom i de leprasjuka människorna. Genom att ”älska” de ”spetälska” visade Franciskus Guds kärlek till alla människor. ”Herren ingav mig…” –börjar Franciskus Testamentet. Utan Guds nåd kan vi inte älska någon.
Att ”älska” de ”spetälska”… ”Mina kära, om Gud har älskat oss så, måste också vi älska varandra.” Nu kan vi bättre förstå Guds gränslösa, generösa kärlek till alla utan undantag.
Vår tids helige Franciskus var utan tvekan den heliga Theresa av Calcutta. Hon mötte också spetälska människor. Men… intressant! Hennes egna ord: ”Den största sjukdomen idag är inte spetälska eller tuberkulos, utan känslan av att vara oönskad.” Helgonet mötte denna sjukdom inte endast bland de fattiga. Tvärtom! Hon sa: ”Ensamhet är den moderna världens spetälska.”
Ensamhet är den moderna världens spetälska. Kommer inte denna nuvarande lepra – Denna ”moderna världens spetälska”, fram tydligare i pandemiläget, i den nya isoleringen och i restriktioner och begränsningar som lämnar oss i fara att isoleras, inte bara från varandra utan även från Gud?
Nu blir det så tydligt, så smärtsamt tydligt, hur beroende vi är av varandra. Vi hör ihop. Vi klarar oss inte själva. Vi behöver älska varandra, och vi behöver ta emot kärlek från varandra. Och vi behöver be tillsammans, för varandra. Med Jesu ord.
I dag möter vi Jesus så nära att vi kan höra hans bön ur Hans godaste Hjärta: ”Helige Fader, bevara dem…” Bevara från vad? ”Bevara från det onda!” – hör vi Herren be.
Ja, vi skyddas av Jesus bön och av Guds välsignelse. Dagens Psaltarpsalm beskriver välsignelsen bildligt: ”Ty så hög som himlen välver sig över jorden, så väldig är Hans nåd över dem som fruktar honom. Så långt som öster är från väster, så långt från oss förvisar Han vår synd.” Höjden mellan himmel och jord och bredden mellan öster och väster skissar ett väldigt stort kors. Det når himmelen och hela världen. Med Guds gränslösa nåd välsignas vi.
En fin bild bara eller en verklighet och realitet? Med korstecknet avlöses vi från våra synder i försoningens sakrament; genom korstecknet stärks vi med välsignelse i den Heliga Mässan.
Jesus ber. Gud välsignar. Och vi?
Hur skall vi svara på Guds nåd? ”Om Gud har älskat oss (…) måste vi älska varandra…” ”Kom helige Ande, ge mig Kärleken så att jag glömmer att vara egoistisk.” Amen.
pater Rafał Zarzycki