Predikan 4 Påsksöndagen 2022

Apg 13:14, 43-52, Ps 100, Upp 7:9,13-17, Joh 10:27-30

Kära bröder och systrar!

Följ den Gode Herden!

I sitt stora liknelsetal i Johannes 10 säger Jesus om sig själv, att han är den gode herden. Den gode herden känner sina får, han kallar vart och ett av dem vid sitt namn. Fåren känner igen hans röst. Den gode herden skyddar sina får, ja, han går så långt att han är beredd att ge sitt liv för dem. Vi stöter på liknelsen om fåret även i berättelsen om det förlorade fåret. Men Jesus blir också jämförd med påskalammet, det lamm som offras för världens synder. Jesus kallar sig för ”grinden in till fåren”, in till fårens hägn. Den som går in genom denna grind ska finna det eviga livet. Den tidiga kyrkan framställde ofta det eviga livet som en trygg betesplats, ett fårahägn. Jesus kallar sig för människosonen. Liksom herden, ska också människosonen söka upp det som var förlorat och rädda det. 

Det är inte alltid enkelt att leva livet. Vi hamnar i situationer då är det lätt att gå vilse. Att då få lita på att det finns en god herde, som vill mitt bästa och som jag kan förtrösta på, kan vara avgörande för vår vandring framåt.

Hur tar den gode herden gestalt i din vardag? I ditt eget liv?

”Mina får lyssnar till min röst, och jag känner dem, och de följer mig.” – sade Jesus. Så låt oss lyssna och följa Herren genom att ta emot och leva enligt Guds glada budskap, enligt budskapet om det eviga och lyckliga livet. 

Dagens läsningar förkunnar glädjen. Denna glädje gäller det eviga och har faktiskt med lidandet att göra. Uppenbarelseboken öppnar himlen för oss, så att vi kan se en glimt av den eviga glädjen. De som deltar i himlens glädje har ”vita kläder med palmkvistar i sina händer.” 

Denna hemlighetsfulla symbol förklaras av Johannes i hans uppenbarelsebok: ”Det är de som kommer ur det stora lidandet. De har tvättat sina kläder rena och gjort dem vita i Lammets blod. Därför står de inför Guds tron. (…) De skall inte längre hungra och inte längre törsta, varken solen eller någon annan hetta skall träffa dem. Ty Lammet som står mitt för tronen skall vara deras herde och leda dem fram till livets vattenkällor, och Gud skall torka alla tårar från deras ögon.” Det stora lidandet förekommer himlens triumf och den eviga glädjen. 

Apostlagärningarna ger oss ett viktigt exempel på lidandet här i det timliga som ligger till grund för den eviga glädjen. Apostlarna Paulus och Barnabas förkunnade glädjebudet om Jesus i Antiochia i Pisidien. Många av judarna blev gripna av det glada, befriande och frälsande budskapet i Apostlagärningarna. Men några förnekade Jesus. De blev avundsjuka på apostlarnas framgångsrika förkunnande. De började förfölja Paulus och Barnabas genom ”att hetsa upp de gudfruktiga kvinnorna av förnäm familj och de ledande männen i staden.” Apostlarna gick för att predika glädjebudet om Jesus till den hedniska staden Ikonion istället. ”Och lärjungarna uppfylldes alltmer av glädje och helig ande.” – står det. Samma Guds ande gav dem kraft att stå ut med både plågor och tortyr. De upplevde ett stort lidande och den andliga glädjen samtidigt! 

Martyrerna i Japan, Paul Mikis och hans tjugofem följeslagare är ett uppmuntrande exempel. Dåtida skildring av deras martyrdom den 5 Februari 1597 i Nagasaki vittnar om glädjen i att vittna om Jesus som vägen, livet och sanningen:

”Då denna stund nu kommit för mig, tror jag inte att det finns någon bland er som tror att jag skulle vilja fara med lögn. Därför säger jag öppet till er, att det inte finns någon annan väg till räddningen än de kristnas. Då denna väg lär mig att jag skall förlåta mina fiender och alla dem som torterat mig, förlåter jag gärna kungen och alla som har skuld till min död och jag ber dem enträget att ta emot det kristna dopet.” 

Sedan, under det att han fäste blicken på sina följeslagare, började han ingjuta mod i dem i denna sista svåra kamp. Var och ens ansikte lyste upp av glädje, i synnerhet Luis. När en av de andra kristna ropade att han snart skulle vara i paradiset, reagerade hans händer och kropp med sådan glädje att han drog till sig allas blickar. 

Antonius, som hängde bredvid Luis, riktade blicken mot himlen och ropade Jesu heliga namn och Marias namn och sjöng sedan psalmen Lova, ni Herrens namn. Den hade han lärt sig i katekesundervisningen i Nagasaki; en del av undervisningen där bestod i att lära barnen några psalmer. 

Andra ropade gång på gång med glada ansikten: ”Jesus, Maria!” Några av dem uppmuntrade de andra som stod runt omkring att leva som goda kristna. Genom dessa och liknande handlingar visade de tydligt sin beredskap att dö.”

Så, vad som än händer i våra liv kan vi likna de plågade och glada heliga. Aposteln Petrus uppmanar: ”Gläd er istället över att ni delar lidandena med Kristus, ty då får ni jubla av glädje också när hans härlighet uppenbaras.” (1 Pet 4:13) Om detsamma vittnar och sjunger kung David vilkens ord hördes i dagens Psaltarpsalm: ”Tjäna Herren med glädje.” Amen.

Pater Rafał Zarzycki OFMConv