Predikan 31 söndagen under året 2021

31 söndagen 'under året' B, den 31 oktober 2021

Läsningar: 5 Mos 6:2-6, Ps 18, Heb 7:23-28, Mark 12:28-34

Kära bröder och systrar!

Kärleken är lagen i dess fullhet!

Om du skulle vilja uttrycka Kärlek, vilken symbol hade du då valt? En röd ros? Ett hjärta? Eller kanske en ängel med en pilbåge? Likt Amor, du vet! Eller kanske något annat?

I dagens evangelium hörde vi Jesus bli tillfrågad om Guds bud. Vilket av hela mängden, av de alla 613 judiska mitzvot – budorden är det allra viktigaste? Och du har många att välja mellan! Enligt judisk tro är de tio budorden inte tio fristående bud, utan de ingår i en samling av 613 olika bud, så kallade mitzvot och sammanfattar alla buden i tio kategorier. 

Mitzva är inom judendomen ett påbud eller förbud som finns i Toráh, vilken alltså innehåller 613 mitzvot, varav 248 är positiva, ”du skall”, och de resterande 365 mitzvot är negativa, ”du skall inte”. Mose lag  har alltså 613 bud och även om de alla skulle hållas, så brukade fariséerna diskutera vilka av dessa bud som var viktigast. I Talmud skriver rabbi Simlai: ”Mose gav Israel 613 bud, David minskade dem till elva (Psalm 15), Jesaja till sex (Jes 33:15-16), Mika till tre (Mika 6:8), Jesaja igen till två (Jes 56:1); men det var Habackuk som gav det viktigaste budet: ”Den rättfärdige skall leva genom sin tro.” (Hab 2:4). (Makkot 23b-24a). Och kyrkofadern biskop Augustinus av Hippo (354-430) lär ha sagt ”Älska Gud och gör vad du vill.”

Jesus svarade ”kärlek” utan att använda detta ord. Kärlek. Han uppmanade oss:  ”Du skall älska!” Älska din nästa. Det låter ju inte så svårt, ett par ord bara. Ändå verkar det som om, världen över, detta är det allra, allra svåraste för oss människor. Att älska vår nästa. Du kan ju bara se dig runt om i världen. I din egen stad, i ditt grannskap, på din egen arbetsplats. Hos dig själv. Jesus nämnde det så kallade Dubbla kärleksbudet: ”Du skall älska Herren din Gud…” och ”Du skall älska din nästa…” Vi skall ha Guds ära och lov som mål för allt vi gör!

Kärleken? Ett kärleksbud? Det kan man väl ändå inte påbjuda? Lagstifta om? Kräva? ”Du skall…”Bud, påbud och förbud låter tråkigt! Men syftet med Lagen är ju inte att straffa den som överträder Lagen, utan att Israels folk ska älska Gud och älska sina medmänniskor. Men för att lyckas åstadkomma denna kärlek till Gud och till medmänniskan, instiftade Gud regler och lagar som förhindrade att Israels folk behandlade Gud och medmänniskan illa.

Nu säger eller tänker  några av er kanske: ”Jag går i kyrkan för att be till Gud när jag har behovet i hjärtat.” När jag känner för det. Vi vill helst känna för det. ”När JAG behöver… När JAG känner…” Är det inte egocentrism? Har det med Guds kärlek att göra? Nej, både tvång eller egoism förnekar kärleken.

Många uttrycker kärleken i inspirerande konstverk. Några ritar eller målar. Andra skriver dikter eller komponerar, spelar instrument eller sjunger. Så gjorde kung David tusen år före Kristus. I dagens liturgi hörde vi en av hans Psalmer – Psaltarpsalm 18. David skapade den för att uttrycka sin personliga tacksamhet och kärlek till Gud. Och Gud har inte förändrats en millimeter under alla dessa år. Som han var mot David, är han mot dig och mig! David hade nämligen varit förföljd. I dödshotet bad han med förtröstan ivrigt om hjälp. Han räddades av den ilske Saul och hans anhängare. ”David, som sjöng denna sång till Herren när Herren hade räddat honom från alla hans fiender och från Saul.” – kan man läsa i Psalmens inledning (och vi kan läsa om detta även i 2 Sam 22). 

David uttrycker sin kärlek till Gud: ”Av hjärtat har jag dig kär, Herre, min styrka, Herre, mitt bergfäste, min borg och min räddare, min Gud, min klippa till vilken jag tar min tillflykt, min sköld och mitt räddande horn, mitt värn. Lovad vare Herren!” David använder många symboler för att avbilda tacksamheten och kärleken gentemot Gud – som om han samtidigt tecknade och målade. 

Som präst har jag träffat väldigt många olika människor. Mänga av dem har varit eller är fortfarande plågade, liksom David. Många inspirerar med deras autentiska kärlek och tillit gentemot Gud. De tackar för allt vad de har fått. De ber om välsignelse, om hjälp, för hälsan, och om mycket annat. Mångas livshistoria visar sig ofta ha varit en svår upplevelse. Många har upplevt problem av många olika slag. Många har samtidigt upplevt en stor nåd. Och de uppskattar Gud. De älskar Gud! De lär sig budet ”Du skall älska Gud” och genom sina svåra upplevelser lär de sig budet ”Du skall älska din nästa”. Till slut lär de sig att älska sitt eget liv – ”Du skall älska… såsom sig själv”. Buden att lära sig och att uppfylla dem hela livet ut. 

Ofta förväxlar man kärleken med mycket annat: egna intressen, nöjen eller känslor och upplevelser. Kärleken förväxlas med begär eller en falsk tolerans utan några gränser. Guds bud förväxlas och sammanblandas med tvång.  

Så… vad är då egentligen Kärlek?

Ingen visade det tydligare än Jesus, Guds Son, Guds Lamm. Två bud – båda lätta att uppfatta, lätta att komma ihåg. Svårare att leva efter. Och Jesus gav oss inte endast ord. Han var inte mycket för snackande och tomma ord, för att ställa sig in med lättköpta fraser. Han gav oss exemplet med Sig själv – Guds Lamm. Ett verkligt tecken visade Herren i Eukaristins sakrament. Vid Eukaristins instiftelse såg och upplevde apostlarna Herrens kärlek i och med fottvagningen på skärtorsdagens kväll. Samtidigt hörde de: (Joh 13:34-35) ”Ett nytt bud ger jag er: att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra. Alla skall förstå att ni är mina lärjungar om ni visar varandra kärlek.” 

Jesus visade också måttet av den fullkomliga kärleken: (Joh 15:13) ”Ingen har större kärlek än den som ger sitt liv för sina vänner.” – och han lät sig korsfästas som kärlekens gåva och offer. ”Se Guds Lamm som borttager världens synder…” – hör vi orden och ser Herren i den Allraheligaste Hostian lyftas upp i vår åsyn. 

Det är just detta tecken som avbildar kärleken bäst: (1 Joh 3,16) ”Genom att Jesus gav sitt liv för oss har vi lärt känna kärleken. Också vi är skyldiga att ge vårt liv för bröderna.” Och detta tecken förpliktar oss att bli Kristuslika.

Så, … om du skulle avbilda kärleken i någon symbol genom att rita, måla, spela, sjunga, skriva – förblir de ändå bara… symboler. Inget avbildar kärleken bättre än Jesu Kristi Kors. Och utan Jesu eget exempel skulle Korset bara förbli en symbol. Jesus Kristus är den som allra bäst avbildar och personifierar Kärleken. Han lär oss att uttrycka kärleken i både livet och döden. Eukaristin är inte bara ett tecken – detta är Han själv. Han är här. Vi vill inte heller ha långt till Guds rike, likt den skriftlärde mannen i dagens evangelium. Och det har vi inte heller!

Jesus är kärleken. Och Han är här. Följ Honom! Amen. 

Pater Rafał Zarzycki OFMConv