Predikan 18 söndagen under året 2022

Predikan 18 söndagen under året 2022

Pred 1:2; 2:21–23; Ps 90:3–6, 12–14, 17 (R. 1); Kol 3:1–5, 9–11; Luk 12:13–21

Kära bröder och systrar!

Sanningen skall göra er fria!

Sanningen skall göra er fria! Sanningen skall göra oss fria, lovar Jesus i Joh. 8:32. Och vet ni; alla människor som jag någonsin har träffat har längtat efter frihet. En frihet från olika sorters fångenskap. I dag skall vi stanna lite vid detta med bundenheten till det materiella, det jordiska, det ”världsliga” som man brukade säga förr. Vår fiende vill fånga in oss i en andlig fälla, som består av just detta. Men Gud har något bättre i sin kärleksfulla plan för oss var och en.

Varje söndag är en gåva, en särskild dag av glädje och frihet. Denna dag, Herrens dag, fylld av Guds nåd, hjälper oss att lyfta blicken mot det viktigaste, det eviga och det himmelska. Idag, liksom de föregående söndagarna har texterna och predikningarna ju handlat om just detta; våra prioriteringar: Den rike mannen som frågade Jesus om vad han skulle göra för att vinna evigt liv, Jesu besök hos Marta och Maria, Hur vi tar oss tid för bön och relation med Kristus, Hur vi väljer att leva våra kristna liv. Våra prioriteringar.

Sursum corda! Lyft upp era hjärtan! – uppmuntrar oss Jesus med dessa ord mitt i Mässan. ”Låt oss nu lägga bort alla jordiska omsorger.” – uppmuntrar oss Kerubimsången, en gammal bön som hjälper prästerna i Mässförberedelsen.

Den eviga lyckan börjar redan nu, i detta livet. Ja, ditt eviga liv har redan börjat! Alla vill ju vara lyckliga!

”Tomhet, idel tomhet, allt är tomhet.” – har vi hört i den första läsningen.

Med dessa till synes frustrerande ord manar oss Predikarens bok att tänka realistiskt. Alltså inte pessimistiskt, utan realistiskt. Varje människa ”måste lämna vad han äger”. Denna sanning tvingar oss att tänka djupare. Vad måste jag lämna? Texten i dag är uppfordrande och kräver ett visst mod av oss, att våga tänka sig detta: Vad måste jag lämna som står i vägen, som upptar mig alltför mycket? Som hindrar mig i mitt andliga liv? För att Guds nåd skall kunna verka i mig, så som Han vill?

Mässliturgins Psaltarpsalm kommer med lika starka och uppfordrande ord. Texten kan säkert lätt frustrera alla dem som inte har tron på det eviga livet. Och de som alltför mycket satsar på det jordiska livet istället för det eviga eller leder oss i stället mot modlöshet.

”Människorna sveper du bort, de är som morgonsömnen. De förgås som gräset. Fast det frodas om morgonen är det förgängligt: mot kvällen vissnar det och torkar bort.” Hursomhelst, en helig oro väcks med Bibelns ord, Guds levande ord, och tvingar oss att fråga om döden och livet, om det som vi ofta undviker att tänka på. Och svaret?

Svaret kommer i och med och från Herren Jesus Kristus. Herren kommer till oss med varningens ord. Den är det glada budskapet och trösten. Hans varning blir så till vår hjälp!

Vad sade Jesus ? Vad säger han till oss än i dag? ”Akta er för allt habegär. En människas liv beror inte av överflöd på ägodelar.” För att väcka oss ur den farliga andliga sömnen använde Herren starka ord: ”Din dåre, i natt skall ditt liv tas ifrån dig, och allt du har lagt på hög, vem skall få det?” Akta er.

Orden, skarpa och rappa liksom en piska, skakar innerst inne var och en som ”samlar skatter åt sig själv” utan att vara ”rik inför Gud”. Jesus kärlek varnar för faran att vi binder oss vid det materiella istället för att hålla oss nära och fast vid Gud. Våra prioriteringar igen.

Aposteln Paulus fylld av Guds ingivelse, ger oss en saklig, realistisk och mycket praktisk kommentar. ”Tänk på det som finns där uppe, inte på det som finns på jorden.” Genom dopet har vi dött och med dopet har vi börjat det andliga livet. ”Ni har ju dött, och ni lever ett osynligt liv tillsammans med Kristus hos Gud.”

Vi behöver inte vara rädda för döden. Detta glada budskapet förklaras vidare: ”Döda därför det jordiska hos er: otukt, orenhet, lidelser och onda lustar och själviskheten, detta avguderi. Ljug inte för varandra, ni har ju klätt av er den gamla människan och hennes vanor och klätt er i den nya, som förnyas till verklig kunskap och blir en bild av sin skapare.”

Har vi dött i Jesus kan vi glädjas: ”Men när Kristus träder fram, han som är ert liv, då skall också ni träda fram i härlighet tillsammans med honom.” Livets verkliga värden är ju de rikedomar vi samlar inför Gud, dvs allt gott som vi gör och som bidrar till kyrkans himmelska, andliga skatt. (KKK 1474-1479)

Så om vi har fått försäkran om det eviga livet genom att dö låt oss lägga bort all onödig oro. Låt oss skaffa oss frihet från det som binder oss vid detta timliga livet.

Sanningen skall göra er fria, fria från den materiella bundenheten och befriade till den himmelska friheten…

Må denna predikan avslutas med ett kort fragment av en gammal bön med namnet Kerubimsången: ”Vi är i hemlighet bilder av Keruber, och vi sjunger sången trefalt helig för den Levandegörande Treenigheten. Låt oss nu lägga bort alla jordiska omsorger. Ingen som är bunden till jordiska begär och glädjeämnen är värdig att nalkas dig, komma inför dig eller känna dig, du Ärans Konung. Amen.

pater Rafał Zarzycki OFMConv

Pater Rafał Zarzycki

Pater Rafał ZarzyckiJag föddes den 29 december 1969 i Koszalin i norra Polen, och växte upp med min äldre bror Paweł i en liten by där som heter Sianów. Mina föräldrar Weronika och Rajmund arbetade som hängivna apotekare. De var exempel och förebilder för mig; att vara disponibel och öppen för alla behövande. 

Jag hade den stora glädjen att få goda lärare. Redan som barn fick jag lära mig självdisciplin och känslighet genom att spela violin. Violinläraren prof. Józef Dąbrowski präglade min personlighet. Han visade att resultat kommer med hårt arbete och tålamod. Genom musiken lärde jag mig att uttrycka min egen själ, att öppna mig inför andra.  

Som tonåring träffade jag jämnåriga från den katolska trosrörelsen Ljuset-Livet. Deras exempel och förebild i tro på Gud och på kyskheten, räddade mig från påverkan av den marxistisk-materiella propagandan, som fanns överallt på den tiden. Samtidigt bestämde jag mig för att bli franciskan.

När jag avslutade novitiatet år 1989 återfick vårt land demokratin. Gränserna öppnades och Kyrkan sände ut många för mission. Jag sändes till Sverige direkt efter prästvigningen år 1995. 

Men min vistelse i Sverige hade två mellanakter. 1999–2001 blev jag kallad till katekesundervisning i en stor församling i Gdynia i Polen. 2001 kom jag tillbaka till Sverige och snart blev jag ansvarig för församlingen i Linköping. År 2004 blev jag kallad till Polen igen, som vice-rektor i vårt franciskanska prästsemiarium i Lodz-Lagiewniki och direkt därefter, år 2008–2020 följde tolv intensiva år i postulatet i Gniezno i Polen där jag blev ansvarig för Ordens kandidater. 

Jag brukar säga, att nu började min ”tredje apostoliska resa”. Med Guds hjälp och Eva-Lotta Svenssons korrektur och goda råd, förkunnar jag Guds Ord i franciskansk enkelhet, genom att skriva och förkunna Guds Ord i predikan på det vackra språket svenska.