Predikan 15 söndagen under året 2022
5 Mos 30:10-14, Ps 69, Kol 1:15-20, Luk 10:25-37
Kära bröder och systrar!
Gå du och gör som han!?
”Mästare, vad skall jag göra för att vinna evigt liv?” Ja…Vad skall VI göra? Denna livsavgörande, viktiga fråga hörs i samtalet mellan den laglärde, som ville sätta Jesus på prov, och Jesus. Svaret finns redan i Gamla Testamentet. Jesus hänvisade till Lagen och den laglärde citerade den berömda texten utan några svårigheter, och utantill: ”Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela din kraft och med hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv.” Men eftersom den laglärde ville sätta Jesus på prov frågade han vidare: ”Så… Vem är min nästa?”
På så sätt gav Jesus en liknelse, en bildlig kommentar till Lagen. Guds bud, kärlekens bud, är enkelt att förstå, och till och med att kunna lära sig det utantill. Svårare är att uppfylla det! För visst är det inte så jättesvårt att älska min nästa, och min Medmänniska? Svårare är det att älska alla de andra, min Motmänniska, eller hur? De som är lite jobbiga och som stör oss i planeringen.
Både prästen och leviten i Jesu liknelse, gick förbi den halvdöde mannen utan att hjälpa honom, trots sin kunskap om Guds kärleks bud.
Här använder grekiskan ett kraftfullt och starkt målande uttryck för samarierns känsla; det står att han inälvade sig. Han inälvade sig. Vi kan väl ganska lätt föreställa oss denna starka rörelse och känsla inifrån vårt innersta djup. Jag inälvar mig. Omvälvande, omtumlande, starka känsla. Det värker inne i mig. Det är kanske en känsla du har upplevt någon gång, kanske när du sett eller förstått att en stor orättfärdighet pågår. En helig vrede. Samariern ömkade sig, greps av medlidande, förbarmade sig, säger våra olika svenska översättningar. Det är fråga om starka och livs-betydande känslor och upplevelser, eller hur. Det kändes i hela kroppen.
Svaret svider: Jesus låter en samarier – en person som judarna föraktade och såg ned på som kättare – vara en förebild i att uppfylla lagen.
Liknelsen berättar om en händelse längs vägen mellan Jerusalem och Jeriko.
Kanske ville Jesus säga oss, att prästen och leviten gick direkt från Jerusalemtemplet efter bön eller gudstjänst?
Nu hade de bråttom hem, De kanske tänkte att den överfallne mannen var död, och inte ville orena sig genom beröring med ett lik. Renhetsföreskrifterna. den rituella renheten, var viktig för judarna. De hade ju just ”helgats” i Guds hus.
Men det var inte de fromma som hjälpte den halvdöde, trots att de verkade stråla med Guds närvaro och kunskap om Hans lag. Utan några fördömande ord konstaterar Jesus bara att de går förbi. Och han lyfter fram det goda exemplet – vårt goda exempel. Och de fromma lär få fler möjligheter! (Vi också, med Guds hjälp.)
Det var samariern som tog hand om den nödlidande halvdöde. Och samarier? För judar var de orena avfällingar, de var långt ifrån Gud. De prisade ju inte Gud i Jerusalem, där det riktiga Gudstemplet fanns!
Vad Jesus här demaskerar, är en syn på helighet som är omänsklig. Vi skall alltid hjälpa en människa i nöd, även om vi missar en mässa! I en djupare mening är Jesus samariern, sjukvårdaren, som riskerar allt för att hitta oss som ligger på vägen bort från Paradiset, skadade av synden. Halvdöda. Värdshuset är då Kyrkan. Så skall Kyrkan vara. Vår påve Fransiskus liknade (år 2013) Kyrkan vid ett fältsjukhus som tar hand om, och förbinder sårade! Kyrkan skall inte vara ett litet fint kapell för noggrant godkända personer!
Ett annat perspektiv är den slagne mannens. Att ta emot hjälp när det behövs, att kunna erkänna sin egen svaghet, att låta sig omslutas av andras omsorger – det kan vara nog så svårt. Men livsviktigt!
Liknelsen i Lukasevangeliet kan lätt misstolkas! Man kan ju påstå att det inte spelar någon roll på vilket sätt man tillber Gud. Och även att kyrkobesökare, särskilt präster, är falska och likgiltiga. Men det kan vara så, och för just detta varnar oss Jesus! Vi skall inte glömma att liknelsen är Jesu svar på den lömske laglärdes bedrägliga fråga. Jesus visar oss, att de som påstår sig vara fromma och lärda i Guds lag, kan vara längre från Gud, än de som tycks vara avfällingar och heretiker.
Jesu liknelse lär oss, att Guds kärlek uttrycks i konkreta goda gärningar, inte enbart i bön och studier av Guds Lag. Goda gärningars värde som vittnesbörd om tron på Gud, förklarade Jesus flera gånger med olika ord: (Matt 10:42) ”Och den som ger bara så mycket som en bägare friskt vatten åt en av dessa små därför att det är en lärjunge – sannerligen, han skall inte gå miste om sin lön.” Eller i (Matt 25:40): ”Kungen skall svara dem: Sannerligen, vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig.”
Gud uppmuntrar och inspirerar oss till kärleken, till det goda. Han ger oss en dyrbar andlig gåva: samvetet. Samvetet är Guds röst innerst inne i oss, i våra hjärtan. ”Denna lag som jag i dag ger dig är inte ofattbar eller ouppnåelig för dig. Den finns inte uppe i himlen (…) Den finns inte bortom havet (…) Nej, dess ord är mycket nära dig, i din mun och i ditt hjärta, och därför kan du följa den.” (5 Mos. 11-14.) Gud är vår gode Vän och Han kommer med goda råd, inte enbart med rösten som vi upplever som samvetskval när vi har fallit i synd! ”Lyssna till Herren, din Gud, och följ hans bud och stadgar…” Samme Gud talar i oss alla med samma kärleksfulla röst. Och i Jesus Kristus vår Herre blir vi alla ett. Såsom den helige Paulus har skrivit: ”Han är huvudet för kroppen”. (vers 18) Vi är alla tillsammans en kropp i Jesus Kristus.
Låt oss idag förenas, var och en med samma livsavgörande fråga: ”Mästare, vad skall jag göra för att vinna evigt liv?” Och svaret? Guds Ord: ”Lyssna till Herren, din Gud, och följ hans bud och stadgar…” Detta gäller även för oss. Följ Hans bud och stadgar. Gå du och gör som han. AMEN.
Pater Rafał Zarzycki OFMConv