Predikan Palmsöndagen 2022

Jes 50: 4-7; Ps 22: 8-9, 17-20, 23-24; Fil 2: 6-11; Luk 22: 14-23: 56

Inledningsord när kvistarna välsignas

Vi går in i stilla veckan. Den kallas också stora veckan. Den innehåller allt, både det lägsta och det högsta i människans liv. Jesus rider in till sitt lidande. Ändå blir det ett trium­feran­de intåg. Folket stämmer upp den mes­sianska kungs­sång­en ur Psaltaren 118. Intå­get före­gri­per hans seger och påskens triumf. I mässan skall vi höra hur intåget blev en väg till lidande och kor­s. Låt oss be om öppnade ögon så att vi ser hans seger över mörk­ret.

De välsignade kvistarna tas med hem och placeras vid ett kors eller en ikon. 

Efter evangeliet (Luk 19:29-40)

Jesus skickar två av sina lärjungar för att förbereda påskmåltiden. Allt verkar redan plane­rat. Till och med åsnan står beredd. Detaljerna signalerar en större plan. Guds barm­härtiga och vidun­derliga plan för att rädda oss människor. När fariséerna vill hindra sången säger Je­sus: ”Om de tiger, kommer stenarna att ropa”. Också stenarna vet vad påsken handlar om. Fråga stenen som skulle rullas för graven! Hur mycket mer då blom­morna och träden, fåg­lar­na och djuren, stjärnorna och galaxerna? Men endast människan, skapelsens krona, kan ge ord åt jubelrop och tillbedjan, hon som är skapad att med insikt och vilja tillbe och lovsjunga sin Skapare, Räddare och Konung.

Låt oss som folket i Jerusalem jubla mot Kristus, vår Herre, och följa honom på hans väg. 

Efter Lukaspassionen (Luk 22:14-23:56)

Intågets triumf tycks försvunnen när lidandet beskrivs, men det skymtar fram ett ljus när Lu­kas be­rättar. Jesu smärta och lid­ande är verkligt. Hans svett drop­pade som blod ner på mar­­ken. Han vände in­te bort sitt ansikte mot smädelse och spott. Spikarna genom hans kropp var vassa och långa. Ändå skymtar det fram strå­lar av något mera, en barmhär­tig­ plan.

Jesus ber för sina bödlar. ”Fader, förlåt dem, de vet inte vad de gör.” Tortyren och det brutala våldet får inte sista ordet. Det får inte makt över Jesus. Här skymtar något som är starkare. Det förlåtande och helande lidan­dets makt. Må vi be för Ukraina, att de över­grepp som folket utsätts för inte leder till hat och hämndlystnad. Må vi be för Ryssland och deras ledare. I en hymn sjunger kyrkan: ”Från kor­­sets träd regerar Gud”. Konungen i Guds rike regerar med en makt som är starka­re än hat och hämndlystnad. Må vi själva, som genom dopet har iklätt oss Kristus, be för ovän­ner och fiender.  

Det är endast Lukas som berättar om den botfärdige rövaren. Han förmanar sin obot­färdige med­brottsling som hånfullt ber Jesus: ”Är inte du Messias? Hjälp då dig själv och oss.” Hur många tänker inte på ett liknande sätt? Varför griper inte Gud in? Den botfärdige vet bättre. Hans bön är både sann och ödmjuk: ”Är du inte ens rädd för Gud, du som har fått sam­ma straff? Vi har dömts med rätta, vi får vad vi har förtjänat. Men han har inte gjort något ont”. Så vän­der han sig till Jesus och ber: ”Je­sus, tänk på mig när du kommer med ditt ri­ke.” Han får det förunderliga och skimrande löf­tet: ”San­ner­ligen, redan i dag skall du va­ra med mig i paradiset.” Ljuset lyser redan från korset. Barm­härtighetens ljus. Från kor­sets träd regerar Gud. Folket som jublade vid in­tåget hade rätt. De sjöng ut sanningen, även om de inte förstod hela dess innebörd. Vi sjung­er ur samma psalm i varje eukaris­ti: ”Väl­signad vare han som kommer i Herrens namn. Hosianna i höjden”.  

Låt oss fira den stilla veckan så att Kristi ljus tänds i våra hjärtan, får prägla våra liv och spridas i världen.

Amen.

                                                                                           pater Ingmar Svanteson