Kortpredikan, S:t Eriks Domkyrkas invigning, 18 januari 2019

Jes 56:1,6-7; Ps 84:3-5,10-11; Joh 4:19-24

”Jag skall ge dem glädje i mitt bönehus.”

Det är lätt att se de negativa sidorna i kyrkan. Någon har sagt att det är svårare att tro på Kyrkan än att tro på Kristus.

Men Kyrkan är en gåva av Gud och föremål för vår tro. ”Vi tror på en enda, helig, katolsk och apostolisk kyrka.” – Det är vårt ödmju­ka men frimodiga vittnesbörd i böneveckan för de kristnas enhet.

Människoblivandets evangelium och anstöt fortsätter i kyr­kan. Gud bor inte bara i Sonen. Han bor också i Kyr­­kan. Och i den troendes hjärta. Julnattens ”stora glädje” lever vidare i Kyrkan.   

Det är långt mer än ”andlighet”. Redan Salomo förundra­des: "Kan Gud verkligen bo i det­ta hus som jag har byggt?"

Genom profeten säger Herren: ”I mitt bönehus skall de­ras bränn­offer och slaktoffer vara mig välbehagliga”.

Det löftet fullbordas genom Kristi offer, som läggs i Kyr­kans hän­der i den heliga eukaristin. Genom Kristus tas Kyrkans och de troendes böner emot av Fadern.

Det är inte människor som bygger kyrkan, utan Kyrkan som ”byg­ger in” människor i det större, i den heliga Kyrkan. Det som Gud har gjort och gör ge­nom sin Son och sin Ande fortsätter i den he­li­ga Kyrkan.

Låt oss be om öppnade ögon för Kyrkan, så att vi upptäcker hen­ne som platsen för till­bed­jan i ande och sanning.

Att tillbe i ”ande och sanning” är att tillbe Fadern i Anden genom honom som är Sanningen.

”Jag skall ge dem glädje i mitt bönehus.”

                                                                                                 pater Ingmar Svanteson