Kortpredikan 9 maj 2023

Apg 14: 19-28; Ps 145: 10-13b, 21; Joh 14; 27-31a

”Känn ingen oro och tappa inte mo­det.”

I Lystra har Paulus botad en man som var född lam. Folket upp­fattar honom och Barnabas som gudar.

Men några judar kommer dit och stämningen svänger 180 gra­der. Nu stenar man Paulus och slä­­par honom ur staden i tron att han är död.

Men när lärjungarna samlas omkring Paulus reser han sig igen. En slags påsk i miniatyr.

I ett av sina brev hänvisar han till vad som hände: ”en gång har jag ste­nats; sla­gen till marken men inte förlorad, tuktad, men inte till döds”.

Pau­lus vittnar i handling om kraften i Jesu ord: ”Känn ingen oro och tappa inte mo­det”.

Oron kan lätt ta över och förlama. Det räcker med att ge rum för en självömkande, uppgiven eller upprörd känsla.

Genom spric­­kor i vaksamheten sipprar modlöshet och tvi­vel in. Det behövs mod för att inte uppgivenhet ska ta över.

De mona­stiska fäderna anbefaller ständig vaksamhet. Att stå på vakt vid hjärtats dörr.

Och, när vi förlorat den, inte ge oss innan vi återfunnit den.

”Jag går bort och kommer till er igen.” Det som en gång hände uppre­pas för att pröva oss och få vår kärlek att växa.

”Om ni älskade mig, skulle ni vara glada över att jag går till Fadern. Ty Fadern är större än jag.” Det finns ingen väsensskillnad mellan Sonen och Fadern, men Sonen har blivit människa för att dra med oss till Fa­dern.    

Jesus ger oss sin frid, särskilt och tydligt i varje eukaristi. Han manar oss inte bara att bevara och behålla den. Han vill låta den växa och bli större ”genom de många lidanden vi måste gå igenom”.

”Känn ingen oro och tappa inte modet.”

                                                                                              pater Ingmar Svanteson