Kortpredikan 8 februari 2023
1 Mos 2: 4b-9, 15-17; Ps 104: 1-2a, 27-28, 29bc-30; Mark 7: 14-23
Bibelns första kapitel svarar på frågan: Varifrån kommer allt?
Andra och tredje kapitlet besvarar en annan fråga: Hur såg det ut från början och varför ser det ut som det gör idag?
Människan spelar nyckelrollen. Hon har sitt liv direkt från Gud, som blåser liv, sin livsande, i henne.
Hon lever från början i harmoni med Gud, med sig själv och med naturen. Bibeln kallar det ”paradiset” eller ”Edens lustgård”. Teologin kallar det ett tillstånd av ”helighet och ursprunglig rättfärdighet”.
Människan kan förstå och urskilja med sitt förnuft, och med sin frihet välja mellan gott och ont. Det valet blir en fråga på liv och död.
Evangeliet berättar hur det blivit efter syndafallet. Jesus klargör att det onda kommer ”inifrån, ur människornas hjärtan”, när hon med förnuft och frihet väljer det onda.
Det börjar i ”de onda tankarna” och fortsätter i ord och gärningar.
De leder till andlig död. Människan vänder ”åter till stoft igen” (Ps 104).
I påsknattens gudstjänst sjunger vi med samma psalm om hur denna död besegras. ”Du sänder ut din ande och förnyar jordens ansikte”.
Genom sin Ande blåser Kristus sitt uppståndna liv in i den döende människan. Det livet måste med förnuft och frihet tas emot av människan.
Till slut är allt en gåva av ”livets träd mitt i lustgården”, en profetisk bild av det livgivande korset.
Vi firar det i den heliga eukaristin, den aktiva närvaron av Jesu Kristi död och uppståndelse.
Försmaken av det som övergår paradiset, det himmelska och gudomliggjorda livet, där människan blir delaktig av Guds frihet och glädje och därför inte längre kan välja fel.
pater Ingmar Svanteson
