Kortpredikan 8 april 2020

Jes 50: 4-9a; Ps 69: 8-10, 21b-22, 31, 33-34; Matt 26: 14-25

Profeten ber morgonbön. Han låter sig väckas. ”Herren väcker var mor­gon mitt öra, han väcker det till att höra på lärjungesätt”.

Det är den klokes ”förstlingsoffer”, det första han ger och gör var­je mor­gon, innan de egna tankarna slinker in, innan han utsätter sig för tid­ning­ar och annan påverkan. Det förs­ta han gör är att ”hö­ra på lärjung­ars vis”.

Det kommer att behövas under dagen när de onda tankarna vak­nar till liv, under påverkan från ”världen”.

Jesus identifierar sig med Herrens tjänare enligt profeten Jesaja. I den tredje sången möter denne tjänare det ondas yttersta realitet. Han ut­lämnar sig åt det och blir Her­rens lidande tjänare. ”Jag dolde inte mitt ansikte mot smä­del­se och spott”. Men han vet att han inte skall ”kom­ma på skam”.

Också förräderiet bejakar han. ”En av er skall förråda mig.” Inte av svaghet, men genom sitt lyssnande vet han vad han kallats till.   

I hans efterföljd får också lärjungen den styrka han behöver för att skilja mellan andarna och avvisa fal­s­ka do­mar. ”Herren hjäl­per mig, vem vill då döma mig skyldig?”

Den lärjunge som ständigt lyssnar till den sanne Domaren låter sig inte bringas ur fattningen av smädelser och falska domar. Mot dessa gör han ”sin panna hård som sten”. 

Han kan lugnt men be­stämt avvisa onda tankar. Han kan skilja mel­lan det som kom­mer från Herren och det som kommer från fienden. Trots den yttre sårbarheten.

Det ger honom till och med ”en tunga med lärdom så att han förstår att ge­nom sina ord styrka den trötte”.

Människan har en enda Herre. Han ensam dömer och han är barm­här­tig. Fienden dömer för att förvirra och leda till förtvivlan.

”Se, Herren, Herren hjälper mig, vem vill då döma mig skyldig?”

                                                                                                   pater Ingmar Svanteson