Kortpredikan 7 maj 2022

Apg 9: 31-42; Ps 116: 12-17; Joh 6: 60-69

Lukas berättar om ett skede där kyrkan fick vara i fred, byggas upp och växa till ”genom den heliga Andens tröst och stöd”.

Apostlarna utför samma gärningar som Jesus gjorde. Pet­rus botar den förlama­de Aineas och uppväcker änkan Tabita (grek. Dorkas) från de döda. Jesu kraft fortsätter i den apostoliska kyrkan genom tecken och un­der. Det är genom den helige Ande.

Sådant sker genom historien i de mirakler och underverk som prövas och erkänns av kyrkan.

Men det sker hela tiden genom Kyrkans ord och sakrament, som väc­ker tro, botar ur andlig för­lamning och uppväcker de andligt döda.

Men hans ord om att äta hans kött och dricka hans blod fick också många av hans lärjungar att dra sig tillba­ka. ”Det är out­härdligt, det han säger.” 

Orden vittnar om eukaristins ”outhärdliga” verklighet. Eu­ka­ristin gör Jesu offer på Golgota närvarande på altaret. Men det kan bara tas emot i tro, som en gåva av Fadern genom den helige Anden.

Jesus talar i nästan vädjande röst: ”Inte vill väl ni också gå er väg?” Som när han gråter vid Lasarus grav. Inte heller när Lasaros uppväcktes var det alla som trodde. 

Inte heller Petrus förstår. Men han vet att det inte finns några alter­na­tiv. ”Herre, till vem skulle vi gå?”

Hans ”insikt” är inte uppgiven. Den vittnar om hans tillit och kärlek till Jesus. Trons tillit öppnar hans för­stånd. Han förstår genom att tro. ”Vi tror för att förstå”, skall Augustinus senare säga. Ett verk av den helige Ande.

”Vi tror och vi förstår att du är Guds helige”.

Kyrkan byggs upp och växer till genom den helige Andens tröst och stöd.

                                                                                                          pater Ingmar Svanteson