Kortpredikan 7 februari 2024

1 Kung 10: 1-10; Ps 37: 5-6, 30-31, 39-40; Mark 7: 14-23

Drottningen av Saba förundras över kung Salomos vishet. Han har fått den för att kunna ”skipa lag och rätt”. Hon förundras ock­så över skönheten i det som Salomo byggt upp.

Kyrkan kan inte tiga om rätt och fel i världen. Vi ber att hon skall göra det med mod och vishet. Vi är stolta över det hon byggt av kultur och skönhet genom historien.

Om Jesus sägs det: ”Här är vad som är mer än Salomo.” Han går ett steg vidare och ser djupare än Salomo.

Han klargör att ondskan uppstår när människan bejakar en fres­telse. Det sker i människans hjärta. Därför kan han säga att ond­skan kommer ”inifrån, ur människornas hjärtan”. Så uppstår ”de onda tankarna, otukt, själviskhet, bedrägeri, högmod, förblindel­se”.

Människan behöver vishet för att inse och förstå det, men också upplysning genom Anden. Ett första steg är att, som Drottningen av Saba, förundras över honom som är Vishetens källa.

”Salomo gav henne svar på alla hennes frågor.” Det är en pro­fe­tia om trons gåva. ”Jesus Kristus har blivit vår vishet från Gud.”

Drottningen bar fram sina gåvor. Vi bär fram oss själva. För att hjärtat skall bli en boning för Visheten och få kraft att stå emot frestelsen.

Visheten är en profetia om både Sonen och Anden.

I varje eukaristi ber kyrkan inte bara att Anden skall komma över gåvorna, utan också full­borda sitt verk i oss som tar emot dem.

pater Ingmar Svanteson