Kortpredikan 7 augusti 2020
Nah 1: 15; 2: 2; 3: 1-3, 6-7 5; Mos 32: 35c-36n, 39 abcd, 41; Matt 16: 24-28
”Nineve är ödelagt, men vem kan tycka synd om det?”
Profetens Nahums bok läses i mässan denna enda gång under året. Han vänder sig mot Nineve och det brutala assyriska imperiet som intog Israel (Nordriket) och gjorde Juda, (Sydriket) till en lydstat 722 f.Kr. Det dominerade och plågade hela Mellanöstern tills huvudstaden Nineve besegrades av babylonierna och föll år 612 f.Kr.
Riken, välden och ideologier har sin uppgång och kanske stor framgång, men deras tid är begränsad. De välden som först verkar omöjliga att betvinga går alla under.
Matteus skriver i en tid då de kristna levde under det romerska väldet. De kunde förlora sina liv om de inte offrade några rökelsekorn inför kejsarens bild.
”Den som vill rädda sitt liv skall mista det, men den som mister sitt liv för min skull, han skall finna det.”
Jesus förkunnar och personifierar ett rike som inte skall gå under.
”Några av dem som står här skall inte möta döden förrän de har sett Människosonen komma med sitt rike.”
Kanske syftar Jesus på händelsen på förklaringsberget, vilket nästa vers berättar om.[1] ”Några” av lärjungarna var ju med.
Vi firade det igår, men det ”kommer” i varje eukaristi.
”Välsignad vare han som kommer i Herrens namn… till dess du återkommer i härlighet.”
pater Ingmar Svanteson
[1] Kapitelindelningen i våra biblar kom ju till senare.
