Kortpredikan 6 juni 2023, S. Norbert av Xanten, Nationaldagen
Tob 2: 9-14; 3:1; Ps 112: 1-2, 7b-9; Mark 12: 13-17
Det finns skäl att tacka Gud för vårt land, vårt språk och vår historia, för natur och kultur, för fred och frihet. Låt oss både tacka och be för vårt land!
Till vår historia här i Skåne hör premonstratenserna, vars grundare Norbert av Xanten (d. 1134) vi firar idag. Redan 1155 byggde hans bröder klostret i Tumathorp utanför nuvarande Simrishamn. De verkade där nästan 400 år.
De levde klosterliv, men var samtidigt verksamma i trakten runt omkring klostret. De kan inte ha varit okända i trakterna kring det nuvarande Mariavall.
Om Norbert sades det: ”Han bar världen in i avskildheten, för att offra den till Herren. Han bar avskildheten ut i världen, för att skyddas mot förvirring och splittring”.
Tobit tror inte sin hustru på hennes ord. Det kostade ett plågsamt familjegräl.
Men tyvärr avslöjar det också hennes tankar, vad hon tänker om sin mans omutliga trohet mot lagen. ”Var har du fått för din rättfärdighet? Nu ser man vad det var värt!”
Smädelse och ifrågasättande från de närmaste är svårare än mycket annat.
Det har sitt pris att ”ge Gud det som tillhör Gud”. Men det är inget skäl att inte ge ”kejsaren det som tillhör kejsaren”.
Till exempel att lyssna på sin hustru, eller att inhämta råd från den som vet mer. Benedictus manar abboten att lyssna på den yngste i klostret, eller att ”tyda allt till det bästa” (Luthers förklaring till åttonde budet).
I den heliga mässan ger kyrkan Gud det som tillhör Gud, Sonens evigt gällande offer, han som antagit vår mänskliga natur.
Därmed kommer allt det andra på rätt plats och kyrkan finner vägen att också ge kejsaren vad som tillhör kejsaren. ”För att Gud skall förhärligas i allt.”
pater Ingmar Svanteson
