Kortpredikan 6 juli 2022
Hos 10: 1-3, 7-8, 12; Ps 105: 2-7; Matt 10: 7-15
Ju bättre det gick Israels land, desto präktigare avgudabilder reste de. För Israel och Nordriket på 700-talet f.Kr. ledde det till allt djupare avfall.
Människan har svårt att hantera rikedom och framgång. När också politiker erkänner att de varit ”naiva”, bekräftas både Skrifterna och Kyrkans lära om arvsynden.
När avgudar och ideologier avslöjas i sin tomhet står folken utan ledare. När olyckorna kommer ropar folket till bergen: ”Dölj oss”, och till höjderna: ”Fall över oss”.
Jesus citerar samma ord när han bär korset och kvinnorna gråter över hans öde. Ordet skall aktualiseras i den yttersta tidens nöd. (Upp 6:16).
När Jesus sänder ut sina apostlar skall de förkunna att ”himmelriket är nära”. Det är nära, men ännu inte fullbordat.
Därför måste vi inte bara vakna upp, utan också hålla oss vakna. ”Sök hans ansikte ständigt.”
De erfarna säger att det är viktigare att be i framgången än i nöden.
I nöden är bönen naturlig. I framgången behövs den för att hålla oss vaksamma och uthålliga i rättfärdighet och trohet mot de heliga och livgivande buden.
I den heliga eukaristin påminns vi om ”de underbara gärningar han gjort, på hans under och hans domar”.
pater Ingmar Svanteson
