Kortpredikan 6 februari 2020, Paul Miki och hans följeslagare, martyrer
1 Kung 2: 1-4, 10-12; 1 Krön 29: 10-12 (Resp.ps); Mark 6: 7-13
Kung Davids tid närmar sig slutet och han säger till sin son Salomo: "Jag går nu all världens väg". Så kunde man säga i 1917 års översättning. Bibel 2000 måste säga: "Jag går nu den väg allt levande måste vandra".
David överlämnar sitt rike till Salomo. Han uppmanar honom att vara frimodig och hålla sig till Herrens ord och bud. Då skall det rike som grundats genom David bestå, men på olika sätt.
Också Jesus, som var av Davids stam, lämnar över sitt rike till sina efterföljare, apostlarna och alla lärjungar. Men här märks också skillnaden. Riket består inte längre i jordisk makt och materiell rikedom. Sjuka botas och onda makter avväpnas. Riket får andra konturer.
Samma rike blir synligt i de japanska martyrerna mot slutet av 1500-talet.
Paul Miki och hans följeslagare vittnar om att riket också har makt över döden, trots att de fick utstå fruktansvärda lidanden och blev korsfästa. Riket skymtar fram när de förlåter och ber för sina bödlar, när de uppmanar dem att omvända sig och ”ta emot det kristna dopet”. De vittnar om ett annat rike.
Trons villkor i Japan har genomgått olika skeden. På 1600-talet försökte man att helt utrota den. I ett par hundra år överlevde de fåtaliga troende utan tillgång till präster och sakrament.
Davids rike pekade fram mot det rike som vår Herre Jesus Kristus förkunnade och personifierade. Riket sträcker sig längre än den ”väg som allt levande måste vandra”. Det är starkare än både ondska och död. Det är fortfarande under framväxt, men blir särskilt synligt i martyrernas vittnesbörd.
Vi firar detta rike i den heliga eukaristin. Och ber om frimodighet att vittna om det med våra liv och i vår död.
”…ty riket är ditt och makten och härligheten, i evighet. Amen.”
pater Ingmar Svanteson
