Kortpredikan 5 november 2020

Kortpredikan 5 november 2020

Fil 3: 3-8a; Ps 105: 2-7; Luk 15: 1-10

Det är lätt att tro sig ”kunna” Lukas 15:e kapitel. Men Guds ord är alltid mera. Det är levande.

Paulus räknar allt som förlust jämfört med ”kunskapen om Kristus Je­sus”.

I gårdagens avsnitt från Filipperbrevet uppmanades vi att ”arbe­ta med fruktan och bävan på vår frälsning”. Men så fortsatte apos­teln: ”Ty det är Gud som verkar i er så att ni både i vilja och gär­ning förverkligar hans syfte”.

Den äkta paradoxen och det verkli­ga mys­teriet! Det fullbordas in­te utan männi­skans arbete och vil­ja, ändå är det Gud som ”ver­kar”.

Cassianus manar till ivrigt sökande för att nå målet, men tilläg­ger: ”Om man inte tror att det sker genom Guds barmhärtighet är all mänsklig möda fåfäng”.  

I Lukas 15 lyser det fram. Kristus är herden som ”letar” efter det bort­tappade få­ret – människan är den som gått vilse. Det är Gud som ”ver­kar”, letar och söker. Det sker när hans evangelium för­kun­nas och når människans öra. Det är Kristus själv som talar och söker.

Han är kvinnan som ”tän­der en lampa och sopar hela huset”. Ett bort­tappat mynt kan inte ens ge ett ljud ifrån sig.

Den prövade bedjaren känner igen sig när de mänskliga böneor­den tar slut. Det är då den verkliga bönen kan börja. Anden ”väd­jar för oss med rop u­tan ord”.

Hindren ligger hos människan. Det subtilaste hindret är hög­mo­det, som inte vill låta sig finnas.  

När hon minst anar det, när mörkret är som tätast och allt hopp är ute, när hon sover – när den ödmjuke låter sig upprättas är hon ”som drömmande”.

Osynligt och oansenligt för mänskliga ögon, men änglarna gläder sig.

                                                                                                              pater Ingmar Svanteson

Pater Ingmar Svanteson

Pater Ingmar Svanteson är katolsk präst och benediktinmunk i Den Helige Benedictus Kloster i Mariavall i östra Skåne. Pater Ingmar publicerar sina texter på klostrets hemsida klicka här

Pater Ingmar