Kortpredikan 5 januari 2024

1 Joh 3: 11-21; Ps 100; Joh 1: 43-51

”Vi har gått över från döden till livet.”

Genom att älska sin nästa går människan över från dö­den till livet.

Kain, som slog ihjäl sin broder, ställde sig på dödens sida. Men döden börjar redan i brist på kärlek. ”Den som inte älskar är kvar i dö­den.” Den som hatar tuggar i sig dödligt gift.

Vägen ut ur ”döden” beskrivs redan i första kapitlet av Jo­han­nes evan­gelium. En budkavle går från den ene till den an­d­­re. ” Vi har funnit ho­nom. Följ med och se.” – Ett kon­centrat av kyrkans mission genom ti­den och rummet.

När Filippos berättar för Natanael vem han funnit är denne först skep­tisk: ”Kan det kom­ma något gott från Nasaret?” Förmodligen förknippa­des Nasaret med revolutionärt uppror. Men när Natana­el hör att Je­sus ha­de ”sett honom under fikonträ­det” kapitule­rar han. Han erfar kär­leken i Jesu blick. ”Vi har lärt känna den kär­lek som Gud har till oss och tror på den.” (1 Joh 4:16)

Ändå är kallelsen bara början. Den som blir sedd skall själv bli se­ende. ”Större ting skall du få se”. Se – både vem som kallat ho­nom och att de omkring honom är hans bröder.

Därmed öppnar sig himlen. Människosonen visar sig vara en stege mel­­lan him­mel och jord. Änglar stiger upp och ner. Redan patriarken Ja­kob såg det i sin dröm.

Benedictus känner igen mönstret – i ödmjukhe­ten. ”Den som öd­mjukar sig skall bli upphöjd.” Den som älskar sina bröder blir levande.

I den heliga eukaristin vädjar Kyrkan till honom som tog emot Kains broder Abels of­fer. Kyrkan ber Guds helige ängel att bära fram Kristi rena, he­liga och fläckfria offer inför den gudomliga härlighetens åsyn, så att vi kan fyllas med all himmelsk nåd och välsignelse.[1]

Vi går över från döden till livet.

pater Ingmar Svanteson

[1] Första eukaristiska bönen.