Kortpredikan 30 september 2021, S. Hieronymus, präst och kyrkolärare
Neh 8: 1-4a, 5-6, 7b-12; Ps 19: 8-11; Luk 10: 1-12
Hieronymus var ett språkgeni och fick god utbildning. Han lärde sig älska de latinska klassikerna, men i en vision förstår han att det för honom blivit ett slags avguderi.
Han gjorde sträng bot och levde en tid som eremit i Syrien där han också lärde sig hebreiska. Han kallades tillbaka till Rom och blev påven Damasus sekreterare.
Mest känd är han för sin översättning av bibeln till latin, den så kallade Versio Vulgata. Det var under denna tid som latinet ersatte grekiskan som kyrkospråk.
Hans asketiska ideal gjorde så småningom livet i Rom omöjligt. Han fann en plats i Betlehem, där han också grundade kloster. Själv levde han i en grotta i närheten av Födelsekyrkan.
Han var hetlevrad och ofta polemisk i sina skrifter. Samtidigt var han lycklig i sin grotta över närheten till Herren i hans ord. Han säger: ”Den som inte känner Skriften, känner inte Herren.”
Drivkraften i hans umgänge med de heliga skrifterna var glädjen, ”en ljuv och levande känsla för varje ord”.
Eller som folket i första läsningen, när prästen Ezra läste ur Moses lagbok för dem. Först reste de sig och ropade: ”Amen, Amen”, med uppräckta händer. Sedan böjde de sig ner och tillbad Herren med ansiktet mot jorden.
Låt oss ivrigt lyssna och läsa så att vi med profeten kan säga:
”När jag fick dina ord blev de min föda, ja, dina ord blev mitt hjärtas fröjd och glädje”.
I evangeliet sänds de sjuttiotvå ut för att bereda väg för Herren.
”Guds rike är snart här”.
Ordets liturgi kulminerar i den heliga eukaristin.
pater Ingmar Svanteson
