Kortpredikan 30 juni 2022, Den romerska kyrkans första martyrer

Amos 7: 10-17; Ps 19: 8-11; Matt 9: 1-8

”Jesus såg vad de tänkte.” Kampen om människan utspelar sig i hennes tankar.

När vi ger rum för onda eller fåfängliga tankar för de oss bort från oss själva till ett främ­mande land. Som när Is­rael fördes bort i fångenskap; eller när männi­skan blir andligt förlamad, som man­nen var kroppsligt förlamad på sin bår.

Vi kan inte fly från tankarna, men vi kan välja vad vi utsätter oss för. Vilka ord vi lyssnar till och släpper in i våra tankar.  

Jerobeam, kungen i Israel, försökte tysta profeten Amos, som talade Guds ord till folket. Till skill­nad från de falska profeterna, som talade egna ord eller vad de var ”köpta” för att säga, som Amasja, en slags hovpräst.

Profeten Amos beredde väg för honom som sade till den la­me: ”Var inte orolig, mitt barn, dina synder är förlåtna”. Jesu ord åstadkommer vad de säger, som i begynnelsen, när Gud talade och allt blev till.

Den lame ”steg upp och gick hem”. Han blev sig själv, den han var skapad att vara.

Folket fruktar och prisar Gud, berättar Matteus, ”som hade gett sådan makt åt människorna”.

Matteus får redan den heliga Kyrkan att skymta fram, den kyrka vars lärjungar hela tiden läser och lyssnar till Herrens ord.

Det ord som ”ve­derkvicker själen och ger glädje åt hjärtat, som är dyr­barare än guld, än fint guld i mängd, som är sötare än ho­nung, än renaste honung”.

Källan och höjdpunkten är när vi hör och tar emot detta Ord i den heliga eukaristin.

För att bli det vi tar emot, så att vi ”tänker Kristi tankar”.

                                                                                                            pater Ingmar Svanteson