Kortpredikan 30 juli 2019, S. Elin av Skövde, martyr
2 Mos 33:7-11; 34:5b-9, 28 Ps 103:6-13 Matt 13:36-43
Den saliga Elin (Helena) av Skövde levde under första delen av 1100-talet. Hon beskylldes för dråp och blev själv mördad, men vid hennes grav skedde underverk som vittnade om hennes oskuld. Hon firades i alla de svenska stiften. - ”De rättfärdiga skall lysa som solen.”
För att Israels folk skulle få ljus och vägledning hade Mose inrättat ett särskilt tält ett stycke utanför lägret. Han kallade det ”uppenbarelsetältet”. Där hämtade Mose kunskap om Guds vilja och kunde ge vägledning åt dem som behövde råd.
Det står att Herren ”talade med Mose ansikte mot ansikte”, trots att ingen människa kan göra det utan att dö. Läser vi det bokstavligt låter det motsägelsefullt.
Kyrkofäderna säger att det som verkar motsägelsefullt pekar djupare och vidare.
Mose får insikt om Guds barmhärtighet och mildhet, samtidigt som han får höra att synden inte blir ostraffad. Ännu tydligare blir det i Jesu liknelse om den slutliga dom som skall skilja ogräset från vetet.
Mose ber att Herren inte skall överge folket: ”Nog är det ett hårdnackat folk, men du vill ju förlåta oss vår missgärning och synd och ta oss till din arvedel”.
Allt pekar mot Kristi kors där han själv tar på sig straffet och försonar allt. Det står att Mose återvände till lägret, men att Josua, Mose tjänare, ”inte lämnade tältet”. Josuas namn pekar mot Jesu namn, som betyder den som frälser.
Jesus är vår Överstepräst som för evigt vädjar i det himmelska tabernaklet. Redan Mose visste det när han återvänt från ”uppenbarelsetältet: ”du vill ju förlåta oss vår missgärning och synd och ta oss till din arvedel”.
Vi ber om det i varje eukaristi: ”Du vill ju förlåta oss vår missgärning och synd och ta oss till din arvedel”.
pater Ingmar Svanteson
